Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jonas Viborg reste sig upp och sträckte på
lederna med en känsla av oskrymtad fröjd.
»Se så, herr von Dohna», viskade Franz Schultze,
»nu gäller det för det första, att få bukt på de andra
väktarna, utan att någon får tillfälle att slå alarm.
— Edra kläder och de båda pistolerna ligger inne
hos holländaren, men vi måste ta letten först —
han håller på att stöka här ute i korridoren — ställ
er bakom dörren, medan jag försöker att locka hit
honom, och fall sen över honom bakifrån.»
Ett ögonblick senare stod konsuln på lur i sitt
gömställe och hörde herr Schultze resonera med
sin lettiska ämbetsbroder:
»Jag säger dig, Tiltin, att karlen är putz-weg —
kom för resten själv med och se efter, om du tror
att jag ljuger ...»
Ett ögonblick senare var letten, en liten, blek
mager figur med lingrått hår och rödkantade, blaskiga
blekblå ögon, gripen om nacken av konsulns
jättenävar, utan att det varit honom möjligt yttra
ett ljud.
Jonas Viborg kastade sitt halvkvävda offer på
sängen, som om det varit en trasa, och skyndade
att anbringa herr Schultzes näsduk som munkavle
i munnen på honom.
Fem minuter senare var han fastsnörd vid bädden,
iklädd konsulns avlagda tvångströja.
Herr Schultze grinade belåtet:
»Numro ett, herr von Dohna, och i gott förvar!
Nu gäller det holländaren — det är en stor, stark
karl, så det är nog bäst att tvärt ge honom en, så
han ligger där, käringen hans tar jag själv på min
lott.»
Konsul Viborg nickade bifall, och med sjukvårdaren
i spetsen smögo de två med ljudfösa steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
