- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
282

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herr Schultze, som tydligen använt förmiddagen att
studera lokaliteterna.

»Det enda möjliga blir, att lista oss bakom häcken
och buskagerna fram till västra gaveln och sen
försöka komma upp genom baktrapporna — nu,
när alla sitter till bords, bör det i den delen av
huset vara alldeles folktomt och kan vi få tag i
den unga herrn och sen komma i väg, innan
middagen är över, så blir det väl alltid någon råd med
att ta oss ut i det fria — men skulle vi möta
någon och bli fast — mein Gott! Var lugn för vi
fick det hett, herr von Dohna ...»

»Inte hetare, Schultze, än den gången vi båda
först möttes vid Chemin des Dames.»

Den lille sjukvårdaren kastade på konsuln en
blick full av tacksamhet:

»Tro aldrig jag glömmer den dagen — den gången
bar ni mig ur eldlinjen på edra armar, herr von
Dohna, och så visst som ni inte svek mig då i min
nöd, skall jag i dag inte svika er heller — men här
har vi Fraülein och det är sannerligen på tiden, att
vi kommer i väg. — Daggan, det är henne jag talat
med er om, blir snart otålig. Hon väntar på oss vid
porten för att släppa in oss och visa vägen.»

Konsuln kastade en prövande blick på fröken von
Axen, som nu kommit ut färdigklädd:

»Hör du, Sigrid, jag vet inte riktigt hur jag skall
göra — egentligen vore det riktigast att jag fick
dig först och främst i säkerhet — det här ser min
själ ut att bli ett rätt så riskabelt stycke jobb ...»

Den unga damen skakade på huvudet:

»Nej tack, farbror Jonas, ensam skulle jag inte
ha en lugn minut — låt oss framför allt alla hålla
ihop, så vet vi åtminstone var vi har varandra.»

Konsuln nickade:


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free