- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
283

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Du har rätt, liten, det ligger något i det —
alltså: framåt och Gud nåde oss alla, om det går
galet!»

Smygande som indianer i hälarna på varandra,
lämnade de tre med herr Schultze i spetsen
paviljongen för att mellan häckar och prydnadsbuskar
varsamt smyga sig fram till slottsgaveln.

Allt tycktes vid denna tid på dagen övergivet och
tyst, och utan störande intermezzo uppnåddes
lyckligen en liten bakport i västra slottsgaveln, där herr
Schultze efter överenskommelse mottogs av sin
Schatz, den s. k. Daggan, en liten mörklagd dam
med svart bobbat hår och pigga mörka ögon, vilken
genast övertog ledningen:

»Nå, äntligen — jag började redan bli rädd att
du skulle komma för sent, Franz, de har redan suttit
minst en tjugu minuter vid bordet — kom nu fort,
det är ingen tid att vinka på ...»

Visande vägen skyndade hon genom en liten mörk
förstuga och uppför en trång, inbyggd spiraltrappa:

»Den här trappan leder upp till laboratoriet, som
vid den här tiden alltid är alldeles tomt, sen måste
vi — och det är det värsta — genom vikingasalen,
som ligger alldeles intill matsalen, där de alla just
som bäst håller på med middagen — är vi bara
välbehållna genom den, är det ingen fara längre:
i gången utanför och i östra tornet finns så här
dags inte en levande själ.»

Smygande ljudlöst uppför trappan en och en,
uppnådde de laboratoriet, en lång smal sal, med
fönster åt norr. Varsamt banande sig väg mellan
de med allehanda sällsamma apparater av mässing
och glas belamrade borden, nådde de utan äventyr
bortre ändan av rummet, där deras kvinnliga
vägvisare hejdade sig ett ögonblick utanför en dörr,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free