- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
291

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. I tornkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ännu ville hon dock ej ge spelet förlorat:

»Det är bra, Evert, men du är säkert klok nog,
att begripa, vad en bekännelse som den du gjort
innebär för dig i sakernas närvarande läge — ett av
de två: antingen måste du avstå från Sigrid ...»

»Förr döden!»

»Alldeles, du tog ordet ifrån mig — eller också
ville jag säga, finna dig i att bli röjd ur vägen —
visserligen på ett smärtfritt och humant sätt — men
dock röjd ur vägen.»

Hade Irma Brand räknat på att genom skrämsel
vinna sitt mål, misstog hon sig — i ett var Evert
helt och fullt sin fars son — rädd var han inte:

»Gör som du vill — makten har du.»

»Evert, du är tokig — det kan — det får inte
vara ditt sista ord! Evert, se på mig — tänk på
den där dagen vi var tillsamman, du och jag!

Vad kan hon ge dig, den där sippa societetsdockan,
som inte jag kan skänka dig hundrafallt
— har du glömt mina kyssar? Har du glömt mina
famntag? Har du glömt ...»

Gripande tag om hans axlar sökte hon dra
ynglingen till sig. Evert rodnade av harm och blygsel,
lösgjorde sig med ett ryck från hennes grepp och
drog sig ifrån henne:

»Låt bli mig, Irma — jag vill inte!»

»Evert!»

»Du hör vad jag säger — jag vill inte!»

»Evert, det menar du inte — Evert, älskling, kom
bara ihåg den där gången — då ville du gärna —
Evert, säg ja — för min skull, säg ja!»

Hon klängde sig vid honom, smeksam som en
katta och bad, som om hon bett för sitt liv.

Evert stötte henne med avsky ifrån sig:

»Sköka!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free