- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
292

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. I tornkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Med gnistrande ögon och överläppen uppdragen,
blottande tänderna, sprang Irma Brand tillbaka, som
stungen av en orm, i sitt raseri mer lik en furie
än en människa:

»Du vill inte? — Usla pojke, du trotsar min
makt — försmår min kärlek — stöter ifrån dig
som ett skabbigt djur den som vill dig väl?

Gott, låt bara bli att klaga, då det är för sent:
du skall få din vilja fram, vettvilling, och skyll sen
dig själv för följderna!»

Innan Evert hunnit så mycket som lyfta en hand,
hörde han rigeln utifrån stängas med dubbla lås
och var åter ensam ...

Evert kände med sig, att han bränt sina skepp
— av borgfrun på Bjurhammar hade han sett mer
än nog, för att veta, att hon lika litet var i stånd
att överse med den skymf, han tillfogat henne, som
Virgilii hämndlystna himladrottning med den spretæ
injuria formæ
som kom henne att, som skalden
säger, »störta i fördärv bland tusen äventyr och
tusen svåra värv» troernas folk och den dygdige
hjälten Aeneas.

Hade Evert haft aldrig så litet anlag för
diplomatfacket, skulle han säkert nog, i betraktande av
den situation vari han befann sig, sökt, om ej annat,
så draga ut på tiden genom förhandlingar lämnande
huvudfrågan mer eller mindre öppen.

Framför allt, han insåg det själv nu, borde han i
det längsta ha uppskjutit att låta henne veta, att
hon var genomskådad, han borde ha låtit henne förbli
i den tron, att han fortfarande förlorat varje
minne av det ödesdigra mötet på Strömgatan och
vad därav följde, dragit ut på tiden och lekt med
henne, som fiskaren leker med laxen. Nu var det
emellertid för sent att ångra sig, och sällsamt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free