- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
293

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. I tornkammaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säga, Evert kände ingen ånger, snarare tvärt om en
viss inre tillfredsställelse över att ha fått säga ut.

Den unga odontologen var i grund och botten en
alldeles för ärlig, rättfram natur för att gå
smygvägar och blotta tanken på att köpa sitt liv genom
att hyckla kärlek och gå hennes oheliga nycker till
mötes fyllde honom med avsky och vämjelse. Inte
ens tanken på Sigrid och fadern, båda liksom han
själv i den kvinnliga demonens våld, skulle kunnat
förmå honom till en dylik eftergift mot sitt innersta
jag.

Länge mätte han rummets golv med oroliga steg,
då och då kastande en blick ut genom fönstret,
liksom spanande efter en hjälp, om vilken han mer än
väl visste, att den ej stod att hoppas på.

Slutligen kastade han sig på sängen och somnade
åter. — Evert var, vi ha redan antytt det, av naturen
i inte så ringa grad fatalist — hade med andra ord
en halvt omedveten förnimmelse av att vad ej stod
att undvika måste tålmodigt uthärdas.

Då han ånyo slog upp ögonen märkte han på
solens läge att dagen nalkades sitt slut.

Evert kände att han var hungrig och kastande
en längtande blick på brickans innehåll, kunde han
inte undgå att erfara en viss lättnad vid tanken på
han utan fruktan för följderna kunde njuta av
innehållet.

Hädanefter måste han ju i varje ny måltid —
förutsatt att det komme att erbjudas någon —
misstänka närvaron av det »smärtfria och humana»
medel till hans röjande ur vägen, på vilket fru Brand
under deras senaste stormiga mellanhavande blott
alltför öppenhjärtigt häntytt.

Evert satte sig alltså ned och åt — den
dödsdömdes sista måltid, som han med ett bittert leende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free