- Project Runeberg -  Guldsaxen. Äventyrsroman /
298

(1926) [MARC] Author: Axel Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Häxkonster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högre sällskapslivet, inom vilket, i förbigående sagt,
inte så få av de närvarande spelade en ingalunda
obetydlig roll. Och likväl fanns där en skillnad,
subtil kanske och inte så alldeles lätt att lägga märke
till vid ett flyktigt ögonkast, men dock tydlig och
klar vid en närmare granskning.

Samtliga dessa skenbart så korrekta herrar voro
i grund och botten intet annat än förbrytare —
grova, gemena förbrytare till och med — och de
visste av att de voro det, och vad mer var att alla
de andra i laget också de hade reda på saken.

Den mask av ärbar laglydighet, som de samt och
synnerligen buro ute i världsvimlet, hade de för
en gångs skull med välbehag kastat av, och ingen
gjorde här så mycket som ett försök ens att dölja
den lystna blicken, det cyniska grinet eller rovdjursleendet,
blottande glesa tänder.

Den jovialiska börsmannen, läkaren på modet,
den berömde uppfinnaren, den för sin rättrådighet
allmänt aktade lagkarlen, alla visade de sig här just
som de voro — njutningslystna, samvetslösa, utan
misskund eller förbarmande, då det gällde att på
andras bekostnad tillkämpa sig ägna fördelar —
kort sagt som de förbrytare- och bandittyper de
innerst inne voro och alltid komme att förbliva.

Det var ett sällskap, i vilket ingen behövde eller
gjorde sig besvär med att hyckla en dygd som han
aldrig ägt, ett ställe där ingen behövde ta hänsyn
till den så kallade »allmänna opinionen».

Samtalstonen var också därefter och berättelser
om raffinerade bovstreck hördes på alla håll
omväxla med grovt oanständiga anekdoter hälsade
med cyniskt leende eller ohejdat skratt. Den enda,
som ej deltog i den allmänna munterheten, var
värdinnan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kaguldsax/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free