Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
isländingarnes lynne och sedvänjor, utan måste utbytas
mot dråp och bön om beskydd (mot den dräptes
fränder och vänner).
På sådant sätt förändrad kunde anekdoten redan
smaka isländingarne något bättre än förut, men ännu
kvarstod en altför tydlig bismak af det främmande
ursprunget. Lättrogenhet och blind förtröstan på en
opröfvad vän tillhörde ej det gamla nordiska lynnet.
En höfding, hufvudpersonen i en saga, kunde
omöjligen, ens i sin ungdom, framställas utförande den där
ynglingens roll i «vänpröfningen»: han blefve då
ohjälpligen löjlig. Och den lärdom, som den ursprungliga
berättelsen ville inskärpa, var altför ingrodd i
nordbons hela åskådningssätt (jfr t. ex. Hávamál) för att
väcka något nyhetens intresse, äfven om formen var
pikant. Det behöfdes ett nytt element, som lade
mera innehåll i berättelsen. Och ett sådant erbjöd
sig lätt nog. Om den där mannen, som «vännen» tror
ynglingen hafva dräpt, — om han verkligen hade
blifvit dödad, men af en annan, då skulle en riktig
intrig komma in i berättelsen, då först blefve den
spännande! Och hade man blott beslutat sig för en
sådan ändring, så var det ej svårt att afgöra, hvem
denne andre, den rätte dråparen, skulle vara:
naturligtvis den samme, som uppmanat ynglingen till
«vänpröfningen»; han blir därigenom hufvudpersonen,
ynglingen blott ett verktyg.
Det synes ej kunna förnekas, att de nämda
ändringarna tillfyllest motiveras af isländingarnes nationella
egenheter, som vi känna af sagorna. Ändringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
