Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Senare hälften af 1800-talet och början af 1900-talet ställa sig
i ekonomiskt hänseende på ett helt annat sätt för kyrkan, så
att man helt nyligen, 1910—1915, med församlingarnas kraftiga
hjälp kunnat genomföra en stor reparation, som kräft närmare
190,000 kronor. Häraf har kyrkan af egna medel bidragit med
88,354 kronor 17 öre, utan att dess kassa därför blifvit tömd.
Trots utgifterna för denna reparation visade domkyrkans
räkenskaper den 31 december 1917 en behållning af 70,128
kronor 68 öre, fördelad på två afdelningar, 31,657 kronor
95 öre i kyrkokassan och 38,470 kronor 73 öre i repara¬
tionsfonden.
Inkomster.
Se vi närmare på domkyrkans ofvan nämnda inkomster, (s. 5)
till hvilka vi få lägga de i 1699 års stat icke omtalade bänk¬
hyrorna och längre fram reparationsunderstödet, bropennin¬
garna och inkomsterna af fortifikationsjordarna samt slutligen
församlingarnas i 1899 års stat upptagna bidrag, finna vi, att
de uppkommit och utvecklat sig på följande sätt.
af kronans inkomster, så snart lägenheten sådant tillåta kan». Domkyr¬
kans fordran med anledning häraf balanserades i kyrkoräkenskaperna en
lång följd af år först med 988 dir 3 öre och sedan med 997 dir 23 öre,
tills biskop Beronius vid 1769—1770 års riksdag lyckades få affären
rippgjord. Domkyrkan erhöll därvid för denna sin fordran med ränta
1,399 dir 17 öre.
Enligt domkyrkorådets protokoll den 19 juli 1763 erbjöd sig en revisor
Bromell i Stockholm att för 25 °/o tillösa sig en fordran å 13,000 daler
kopparmynt, som domkyrkan skulle hafva i riksens ständers bank. Ehuru
ingen sådan fordran fanns i domkyrkans räkenskaper, beslöts emellertid
den 20 oktober 1769 att antaga Bromells anbud, men sedan förekommer
ingenting därom i domkyrkorådets protokoller, och som kyrkoräkenska¬
perna för denna tid saknas, känner ej författaren, hur det gick med affären.
Möjligen beror det hela på ett misstag. Då domkyrkorådet 1732 lyfte
kyrkans i banken insatta kapital, erhöll det bland annat i betalning en
transportsedel å 13,300 dir kmt, och kanske är det den, som går igen i
Bromells anbud. Denna sedel synes dock af domkyrkorådet redan 1733
hafva utbetalts för koppar från Avesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
