Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Bodehyltan, Torsås.
Vanligen var spiselns murverk inne i rummet så rikligt till-
taget, att där fanns utrymme nog även för ugnen. Ugnsmyn-
ningen var då upptagen från sidan bakom spiseln. Framför
ugnen fanns en fyrkantig alnsvid nisch, kallad >gruvan>». Denna
gruva skulle vara till att mottaga de utrakade, glödande kolen
från ugnen. I gruvans övre del fanns den öppning genom
vilken ugnsröken avleddes och uppgick i den för ugn och spisel
gemensamma skorstenen.
Vid måltiderna spelade ej etikettsfrågan någon större roll.
Den mesta maten höll man i nypan. Tallrikar behövdes ej,
utan man åt direkt på den flottiga bordstavlan. Var och en
visste sin plats vid bordet, ty det blev en fördjupning i träet
där man länge suttit och karvat med de hemsmidda bastanta
bordsknivarna. Gafflar voro naturligtvis alldeles okända redskap:
För flytande mat användes ett gemensamt stort lergodsfat pla-
cerat på bordets mitt, och ur vilket var och en med en träsked
slevade i sig efter bästa förmåga. Serverades varm vattvälling
åts den på följande sätt: I ett fat fanns vällingen och i ett an-
nat lite skummjölk. Först tog man så skeden väl halv med
välling, körde därpå ned den i mjölkfatet, dels för att svalas,
dels ock för att fyllas med mjölk och fördes därpå till munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
