Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Var matlaget stort hade man därvid en särdeles rörlig tavla
framför sig.
Första måltiden, »frokusten>, åts vid 6-tiden på morgonen
och klockan 8—9 följde ett annat mål, som kallades »daver>.
Vid 12-tiden bjöds på »medda>, klockan 4 eftermiddagen »mer-
aften> och slutligen klockan 7 eller 8 kvällsvard som benämn-
des »nattve>.
Maten var naturligtvis av enklaste beskaffenhet. Groft, surt
bröd, svart nästan som palt, utgjorde, jämte potatis, huvud-
födan. I nödtider uppblandades brödet stundom med hasselns
blomhängen, tallstrunt, agnar och mycket annat av ringa eller
intet näringsvärde. Den fattigare befolkningen brukade nästan
för jämnan utdryga sitt bröd med en betydande tillsats av
potatismos i degen före baket.
Förnämsta sovelvaran var fläsk. Smör var på de flesta
ställena en mera sällsynt vara. Några aptitretande läckerheter
blev man icke bortskämd med. Det berättas om en bond-
mora, att hon en dag, när drängen var sjuk, ville bjuda honom
på något extra gott, men hon visste ej vad hon skulle hitta på.
Till slut klarnade det dock för henne, och hon utbrast:
»Skackeck ja ent steka ejn sillamjöölk pa glöana te ”an!» Det
var den största delikatess hon i en hastig vändning kunde ut-
fundera.
Matens beskaffenhet fästes ej så stort avseende vid. Huvud-
saken var att det fanns mat att få. För övrigt var nog folkets
smaksinne på den tiden ej så särdeles skarpt utvecklat, vilket
kan belysas med ytterligare en historia. På en gård i Strömby
fanns det en bondson, vilken blivit utrustad med stora anlag
för närighet. Särskilt vaktade han på sin mor, att hon ej
skänkte bort någonting. En dag stod han jämte ett par andra
karlar på logen och tröskade, då han fick se en främmande
kvinna gå in till modern i köket. Om en stund hängde han
upp slagan och gick för att spionera på modern och se om
hon inte bjöd den främmande på någon traktering. Snart kom
han dock tillbaka till sina kamrater, mysande och belåten.
Han berättade: >»Moe haad loung lagat te itt hejlt fat me maunk-
smejt, som stou undansatt i fastan. Männ den gaungen lurade
ja allt käringana pau kalaset. Ja tou fatet o blåkade i mä hejla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
