Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
enda riktiga diagnosen: gastkramning. Gastarna själva hade
också ofta dåligt ställt med sina magar. Ty på vägkanterna
sågs ibland spridda stänk av ett vitt mögel, liknande golvsvamp.
Det var »gastaspy», och där sådant syntes visste man, att en
gast gått föregående natt.
»Skogssnyvan» var också en retfull och illvillig personlighet.
Hon lockade med förkärlek gifta karlar till fula snedsprång,
varför hon naturligtvis åtnjöt bondhustrurnas odelade hat och
förakt. Skogssnyvan hade också ett stadgat rykte om sig att
kunna förvilla folk ute i markerna så att de ej hittade hem.
Men det trolleriet kunde man dock lätt fria sig ifrån, genom
att bära något klädesplagg med avigsidan utåt. Värre var det
då för de gifta kvinnorna att skydda sina män för hennes
demoraliserande inflytande, och fråga är väl, om det-ens fanns
något medel alls däremot. Förty skogssnyvan var frammantill
fager och skön till att skåda och hennes förförelsekonster voro
av prima sort. Hennes baksida hade dock en generande likhet
med håligheten hos en rutten trädstam. Men den lilla egen-
domligheten visade hon ej upp för vem som helst.
Men även hjälpsamma och nyttiga mystiska väsen funnos.
Till dessa hörde de allmänt förekommande hustomtarna. Men
även de kunde stundom fattas av dåligt humör, om de blevo
utsatta för någon verklig eller förment oförrätt. I stället för
att draga nyttiga saker till huset, vilket var deras rätta uppgift,
började de då att taga sådana därifrån och kunde på så sätt
till slut helt och hållet undergräva husets välstånd.
»Spättus> (spiritus) var en annan sorts tjänsteande, vilken
var till största gagn, om man kunde binda honom i sin tjänst.
Hade man väl lyckats förvärva sig en sådan, så behövde man
sedan aldrig befara att drabbas af fattigdom. Men spättus var
en ande av demonisk art, och ägandet av en dylik medförde
vissa obehagliga konsekvenser med hänsyn till ägarens salighet.
Den risken tog dock folk ofta lättvindigt nog. Det var således
en gammal gubbe, som kallades »Stoe Finn> (Store Finnen),
han var nämligen av finsk härkomst, och han gick omkring i
gårdarna och drev minuthandel med spättusar under iakttagande
av stor hemlighetsfullhet. Han hade sin vara i små askar, och
han ålade sina kunder att iakttaga den största försiktighet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
