Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
askarna och förbjöd dem strängeligen att av nyfikenhet öppna
desamma. Det var nämligen förenat med livsfara att släppa
lös någon av Stoe Finns förstklassiga spättusar. Affären gick
bra till en tid. Men så var det någon som av en tillfällighet
kom att öppna sin ask. Och den befanns då innehålla en död
tordyvel. Upptäckten spreds på ryktets vingar, och så fick
Stoe Finn, som nog i själ och hjärta också var en stor filur,
försöka fundera ut något nytt geschäft.
För döda, som ännu befunno sig ovan jord, hyste folk stor
rädsla sedan mörkret fallit på, ty de brukade ofta spöka -
och bete sig ganska besynnerligt. Härom berättades fordom
många underliga historier. Så hände det till exempel i södra
delen av Torsås socken, att en gammal trollkäring, som kalla-
des Lackan, samlades till sina fäder. I förbidan på att kistan
skulle bli färdig lades hon i ett rum på ett gammalt sofflock.
Sent en kväll kom så en anhörig och ville se liket. Han gick
ut i likrummet, men sofflocket var tomt. Släktingen tog då
och flyttade undan sofflocket och ställde det rätt upp och ned
mot en vägg. Men — har man väl någonsin hört på maken -—
morgonen efter återfann man Lackan kall och stel, stående upp-
rätt mot sofflocket. Såsom ett otvetydigt bevis för att hon
under natten företagit en utflykt i det gröna satt mellan tårna
daggfriska smörblommor, dallergräs och annat grönt.
Mot de dödas spökerier fanns säkert skydd genom att bära
på sig krut, stål eller vitlök. För att förebygga att den döde
efter begravningen >»gick igen» kastade man i smyg ofta eld-
bränder och vatten efter likprocessionen.
Att företaga sig något skämt och inblanda de döda däri, var
särdeles farligt. Det var således en person som ville skoja
litet med en snickare medan han höll på och arbetade på en
likkista. Av den anledningen flyttade skämtaren undan liket
och lade sig själv på dettas plats. När snickaren sedan kom
in i rummet sparkade den, som spelade död, ut med foten
och lät den hänga ned utanför liggplatsen. Snickaren gick och
lade foten tillrätta och sade: »Tåla dej, du ska snart få din
kista färdig.> Men om en liten stund sparkade det förmenta
liket ut med foten som förut, och snickaren lade den åter till-
rätta med en förnyad försäkran att kistan snart skulle stå färdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
