- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XVI-XVII (1929) /
96

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

Boskapsskötseln var det på den tiden icke mycket bevänt med.
Djuren höllos instängda i trånga, bristfälligt inrättade ladugårdar,
vilka ofta helt och hållet saknade fönster. Och funnos sådana,
voro de till ytterlighet små samt vanligen tilltäppta av spindelnät
och damm. Fodertillgången var regelbundet knapp under den
tid djuren skulle innefodras. Ja, ofta var den så knapp, att
halmtaken revos av och användes till föda åt djuren, utökad
med det kraftfodervärde som tillskott av ljung kan tänkas äga.
På vårarna voro djuren vanligen så utsvultna och utmärglade,
att de ofta knappast orkade stå för sig själva samt därtill på
det. vidrigaste sätt övertäckta med smuts. Att kornas mjölk-
avkastning under sådana förhållanden ej kunde bli så stor är
lätt att förstå. Långa tider på vintern saknades det i många
bondgårdar mjölk för det egna hushållet. Då skylldes vanligen
på, att någon illasinnad trollkarl eller -käring hade förhäxat
djuren och medelst »mjölkharar» eller andra medier berövade
dem deras mjölk. Motåtgärder måste vidtagas, och >trollknutor>
med varierande utseende och innehåll anskaffades hos någon
trollkunnig person i orten och utlades på lämpliga ställen i
ladugården. Frampå sommaren, sedan djuren fått gå ute på
bete en tid, bröts så vanligtvis förtrollningen, och vederbörande
hjälpare hade fått sitt rykte om att äga förträffliga insikter vid
utförandet av goda och nyttiga trolldomskonster, ytterligare
befäst. Vid försäljning av en mjölktår var det av särdeles stor
vikt, att ej förglömma nedlägga en nypa salt däri. Ty man
kunde inte så noga veta, om icke köparen hade onda avsikter
och ämnade företaga sig något hockus pockus med mjölken
till men för säljaren. Åtminstone hade man anledning befara,
att korna skulle få >flen> (ömmande, såriga spenar) och att
smörmängden skulle förminskas. Men med saltad mjölk trollades
förgäves. Korna skulle förbliva alldeles oberörda därav, och i
smörkärnan skulle smör kunna kärnas som vanligt.

Om djuren, när de gingo på bete, hade för ovana att hoppa
över gärdesgårdar och stängsel så hade man sina särskilda
botemedel däremot. Fäkreatur »buttnades> eller >klumpades>.
Vid »buttning> band man vid djurets horn en bred brädlapp
framför huvudet, så att djuret icke kunde se någonting av vad
som befann sig framom det. Trevande och osäkert gick sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/16-17/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free