Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
gränser. En i detta hänseende vida berömd man levde i Lön-
bomåla i Gullabo socken. Han kallades allmänneligen »Boon i
Lönbo>. Han slutade sina dagar för ett 30-tal år sedan, och
hans död orsakades tragiskt nog av det element han tidigare
med sådan framgång betvingat. Han brände sig nämligen
livsfarligt i sin egen spis.
Hade man så äntligen i vederbörlig ordning och utan olyckor
fått rösslan bränd, vidtog därpå uppröjningen. Ris och grenar
hade: i det närmaste helt förtärts av elden, men massor av
svedda och svarta stänger lågo kvar på brännan. De måste
bort. En god del av dem gick åt till >brånagaue> (gärdesgård)
om det hela. Resten kördes hem till ved. "Eventuellt ännu
kvarliggande »smetknabbar> plockades tillsammans i högar och
brändes. ’ Och ” därefter kunde man :börja tänka på att sätta
potatis i den feta askan. Med häckor upphackades jorden
mellan stubbar, rötter och stenar och fördes tillsammans i små
runda högar, »petatkyppe>, tillformen snarlika små myrstackar,
av cirka 40—50 centimeters diameter. Med hackan högg man
därpå två hål i petatkyppan och i vardera hålet nedstoppades
en bit av ett ituskuret potatis. Sedan man med foten tillpackat
jorden, var arbetet färdigt. Men det tog många tunga dags-
verken i anspråk, innan potatissättningen i en medelstor bråne
kunde avslutas.
När på hösten potatisskörden blivit tillvaratagen såddes råg
i den nu uppluckrade jorden. Utsädet nedmyllades med >krat-
tor», förfärdigade av granstakar i vars ena ända kvarlämnats en
klunga långa kvistar tjänstgörande som harvpinnar. Sedan råg-
skörden nästkommande höst avskurits med skäror och inbär-
gats, var brånens must tagen och den utlades till betesmark.
Och med detta kunna vi nu anse oss ha fått en liten orien-
tering i den tidens viktigare näringsgrenar.
x kod
+
Till slut skall endast bifogas några ord om den fattigare
befolkningens levnadsförhållanden. De, som tillhörde denna
kategori, förde en ytterst ynklig tillvaro. Långt ute i skogarna
fingo de som en slags nåd tillåtelse att bygga upp sina enkla
kojor. Många funnos som ej mäktade skaffa sig anhat än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
