Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
föremål och har i sitt äldre skede en huvudort i fastlandets norra kust-
bygd, särskilt socknarna Ryssby och Mönsterås, som visa en förvånande
fyndrikedom. Den andra kulturen, flintans, ägde sitt huvudsäte i Södra
Möre samt de mitt emot liggande delarna av Öland. Stenkulturen är i
trakten, efter allt att döma, den ursprungligare, flintkulturen representerar
möjligen en söderifrån invandrande folkstam. Så småningom skedde ut-
jämning; av fyndens fördelning ser man att flintan spreds kring vidare
områden och de yngre stensakerna visa påverkan av flintans former. På
grund av denna motsättning mellan stenen och flintan har det befun-
nits lämpligt att i parallell tidsföljd utställa flint- och stensakerna skilda,
på så sätt att bordmontrerna innehålla föremål av flinta, skåpen sten.
Från stenålderns allra äldsta skede äro helt få föremål påträffade i
landet. Dit hör den s. k. skivyxan, ett grovt slaget redskap av flinta,
samt ett antal på Öland funna redskap av ben, ett ljuster samt harpuner.
Det förra, som hittats i Hörninge mosse i Köping socken, består av tvenne
svagt böjda, tandade delar, båda ornerade med inskurna streck. En av
benharpunerna har samma fyndort, en härrör från Stenåsa socken. Under
den äldre stenåldern uppträda också de karaktäristiska stenredskap som
kallas trindyxor, en fornsakstyp, som under långa tider kom att represen-
tera traktens stenkultur.
Från omkring år 4000 räknas ett yngre skede av stenåldern, känne-
tecknat genom att flint- och stenredskap nu i allmänhet bruka slipas, så
att en slät, ofta utomordentligt fin yta uppkommer. Den yngre stenåldern
’plägar indelas i fyra perioder. Den äldsta av dessa är i Museet repre-
senterad genom s. k. spetsnackiga yxor av flinta. Stensakerna äro ymnigt
förekommande i form av de redan från äldre stenåldern kända trindyxorna,
som dock nu ha undergått vissa typologiska förändringar.
Det karaktäristiska flintredskapet för yngre stenålderns andra period är
den ftunnackiga yxan, ofta rätt stora redskap med tvenne svagt kullriga
bredsidor och plana smalsidor. Eggen är bred och skarp, yxans största
tjocklek är vid mitten, varifrån den avtunnar uppåt mot »nacken». Under-
stundom påträffas ett flertal sådana yxor på samma ställe i en viss ord-
ning. Sålunda ha vid Karlevi i Vickleby hittats tvenne yxor, liggande på
varandra med eggarna åt motsatt håll och vid Bjursnäs i Voxtorp tre
stycken i €n grop, täckt med en skifferhäll. Det är antagligt att dylika
fynd ha religiös förklaringsgrund, yxan var redan under stenåldern sym-
bol för någon gudamakt och de i en viss ordning i jorden nedlagda
yxorna ha väl utgjort ett slags offer.
AVD. III. "Stenålder och Bronhsålder. Under den tredje perioden upp-
träda flintyxor, som upptill äro tvärt avhuggna, varför »nacken> blir tjock.
Ett vackert fynd av dylika tjocknackiga yxor är gjort vid Kleva i Resmo
NN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
