Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
på Öland, där på ett ställe anträffades ej
mindre än tolv stycken, varav Museet
äger sju.
Denna period kännetecknas därjämte
av nya stenyxor, av vackrare och konst- :
rikare former än de äldre, samt försedda
med hål för skaftet i motsats till de äldre
yxorna, som fästes i ett kluvet träskaft
eller på annat sätt. I allmänhet torde
dessa yxor ha utgjort stridsyxor. Sådana
äro de typer som i vetenskaplig termi-
nologi benämnas dubbeleggade, mång-
kantiga, båtformiga samt rombyxorna.
Många av stridsyxorna äro utförda med
överlägsen skicklighet och i vackert ma-
terial.
Till denna tid höra också ett antal
föremål av skiffer, nämligen en särdeles
vacker lång kniv samt några spjutspetsar.
Övriga fynd från den tredje perioden
Dolkar av flinta, Voxtorps — utgöras av pil- och spjutspetsar av flinta.
socken. Praktexemplar. Nu uppträda också de vackra flintdol-
karna, som dock i regel tillhöra sten-
ålderns sista period. Flintdolkarna tillhöra det yppersta i fråga om smak-
full form och skickligt utförande, som frambragts under stenåldern.
Bland de vackraste och största i Sverige funna dolkarna äro de två i
väggskåpet utställda, från Igellösa i Voxtorp; de äro funna liggande
på varandra inom en liten stenkista och utgöra troligen någon offer- eller
votivgåva. Den tredje periodens mest karaktäristiska fornsaksform utgöres
av de s. k. simpla skafthålsyxorna, enkla arbetsyxor i olika storlekar.
Dessa fortleva in i bronsåldern.
Lö
Tillverkningen av stensakerna har helt visst varit mödosam och tids-
ödande. Flintan bearbetades’ i regel på så sätt, att med en knacksten,
en rundad sten med fördjupningar för fingrarna, splittra efter splittra slogs
ur ett flintstycke tills detta erhöll önskad form. De härvid som bipro-
dukt erhållna flintspånorna, nyttjades som knivar, skrapor el. dyl. Be-
+» arbetade man ett flintstycke endast för att erhålla dylika flintspånor blev
en flintkärna kvar. Sten bearbetades äldst liksom flintan genom slagning,
senare genom bultning med en annan sten, en för materialet lämpligare
metod. Slipningen skedde å slipstenar av olika former, med tillhjälp av
sand och vatten. Hål borrades i stenen medels en pinne eller ett rör,
som hastigt kringvreds med händerna. Man har ofta funnit yxor med ofull-
bordade hål, ävensom de stentappar som uppkomma vid borrning med rör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
