Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
slott>. Porträtten föreställa ett par av stiftets biskopar, Carl Gustaf Schröder
och Magnus Stagnelius. ;
Karl-Johans-stil, 1810—40. Under dessa årtionden höll den tunga,
praktfulla franska empiren sitt intåg. De antika förebilderna följdes nu
mera slaviskt, vanliga dekorationsmotiv voro skulpterade sfinxer, lejon
och örnar. Under mera enkla, borgerliga förhållanden”tog empiren formen
av en gedigen, hemtrevlig möbelstil. Karaktäristisk för denna riktning är
den här utställda soffan, bl. a. dekorerad med de för stilen så typiska
prässade mässingsbeslagen. Porträttet återger en kalmarborgare från år-
hundradet mitt.
ALLMOGENS KULTUR.
Skärmavdelningarna VI—X äro ägnade den gamla småländska och
öländska allmogekulturen. Gent emot högreståndskulturen framstår all-
mogens kultur såsom konservativ och traditionsbunden, ehuru den också
flitigt upptagit motiv uppifrån. Det nya kulturgodset omstöptes dock
alltid i en form mera lämpad för böndernas olika sociala och ekonomiska
miljö och i samklang med förefintlig äldre bygdestil. Tack vare denna
ortstradition sönderfaller den svenska landsbygden i ett antal kulturellt
särpräglade områden. Kalmar läns båda naturliga huvuddelar, Smålands-
kusten och Öland, visa i mången detalj rätt olika skaplynne, beroende på
delvis skilda förbindelseleder, på olika naturliga förutsättningar och på
olika folkkaraktär. Särskilt för Öland kan i föremålstyper och dekoration
en stark anslutning till Danmark och nordvästra Tyskland påvisas. Länets
fastland hör i sina sydliga delar intimt samman med Blekinge och längst
i norr går den starka Östgötakulturen in i Småland.
AVD. VI. Möbler. Ännu på 1700-talet var inredningen i bondens stuga
till stor del väggfast och mycket enkel. För Ölands vidkommande skildras
den t. ex. av Linné 1741: »Bänkar, en aln höga, stå runt omkring i stugan,
äro upptimrade, ihåliga och fyllda med halm, täckta med långa dynor,
att man på dem kan sitta om dagen och ligga om natten; utanför det
långa bordet står en även så lång bänk, lik en canapé med ryggstycke,
som kan kastas om till vilkendera sidan man vill, att man må hava rygg-
stöd så väl då man vänder sig till bordet som ifrå.> Redan vid denna
tid hade dock den förmögnare allmogen börjat skaffa sig fristående möbler,
i enlighet med bruket hos de högre stånden. I den främsta avdelningen
äro utställda ett par belysande prov på möbelkonsten under det tidiga
1800-talet. Skåpet med snedklaff är med sin granna dekoration typiskt
för allmogens färgglädje. Karaktäristisk för detta skede är den granna
blomstermålningen, en ättling av rokokotidens dekorationskonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
