Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21.
55
är i regel silver, med eller utan förgyllning. Samlingen visar traktens vik-
tigaste smycketyper, spännen, hängsmycken och halsprydnader. Ytterst
vanligt var ett spänne som ägde formen av ett krönt hjärta, prytt med
ett udda antal »löv». Ett dylikt spänne ingick i regel bland fästmannens
>»begåvning> till fästmön. Det bars i halsklädet. Det kostbaraste häng-
smycket var den s. k. dalkedjan, som består av en halskedja med ett däri
händande större silvermynt, »dalen», ofta prytt med hängande löv. Som
hängsmycke buros också kors med vidfästa löv, samt s. k. sållkors, en
rund genombruten platta med hängande löv. Som skyddsmedel mot all-
sköns sjukdom använde sig allmogen i stor utsträckning av s. k. alfkors,
burna i ett snöre om halsen. Korset fick sin egendomliga kraft genom
att tillverkas av nio slags »arvsilver»; det skulle smidas tre torsdagar å
rad och tre söndagar å rad ligga på altaret i kyrkan.
Ett vanligt halssmycke utgjordes av låskedjan, en rektangulär låsplatta
med kedjor, vilka lades om halsen, så att det vanligen graverade eller
med glaspärlor smyckade låset kom att hänga under hakan. En här ut-
ställd låskedja bär å plattan en graverad inskrift: >»Af Calmar Läns Kel.
Hushållningssällskap 1815.> Smycket har givits som belöning för tro-
gen tjänst.
För att hålla sig vakna under predikan medförde kvinnorna fordom
vid kyrkbesök krydd- eller svampdosor, fyllda med stimulerande medel,
sockergryn, eller med »luktvatten> genomdränkta svampar. Flertalet av
Museets dosor äro ovala och av silver, på locket ornerade med insatta
glasbitar eller med gravering.
Till männens högtidsdräkt hörde efter 1800-talets ingång allmänt
fickur, burna i kedjor med vidhängande urnycklar, pitschaft och berlocker.
Synnerligen populära voro de vid århundradets början saluförda engelska
ur som efter fabrikanten kallades »wardare>. Äldre voro s. k. >»oxögon>,
tjocka, nästan halvklotformiga ur. Så gott som hörande till dräkten voro
också snus- och tobaksdosorna. Dylika förekommo dels i trä, i regel
rikt snidade, dels i mässing eller annan metall. Omtyckta voro isynnerhet
de tyska och holländska avlånga dosorna, prydda med graverad eller
pressad ornering. Under 1700-talet avlöstes de av inhemska, främst vid
Skultuna bruk tillverkade. Som ett tecken på husbondevärdighet tjänade
käppen, fordom ganska lång och försedd med en skarp pigg. Den var
ofta av spanskt rör, »spahskrökäpp>.
STEGERHUSTORNET. Från förrummet leder å norra väg-
gen en dörr till den runda kammaren i nordöstra hörntornet,
efter ett i bottenvåningen på 1500-talets inrett kök benämt
Stegerhustornet. Tornet är av medeltida ursprung och dess
bottenvåning utgjorde borgens forna »fångahål», vilket ännu
är bevarat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
