Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar Domkyrkas Grafvar och Epitafier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot slutet af 1700-talet var man emellertid betänkt på att
åtminstone inskränka bruket att begrafva i domkyrkan. Härom heter
det i domkyrkorådets protokoll af den 9 maj 1789: ”I öfrigt önskade
domkyrkorådet, att en hvar för eget och församlingens väl och
till undvikande af de olägenheter, som därmed åtfölja, ville aflåta
att i domkyrkan låta begrafva sina döda. Och, som en högre
afgift mycket torde härtill bidraga, ty blifver den vanliga afgiften 1
rdr 8 sk. till domkyrkan och dess betjening hädanefter tillökt med
24 sk., tillsammans 1 rdr 32 sk. för hvarje graföppning i
domkyrkan, hvilka 24 sk. för domkyrkodörrens öppnande vid begrafningar
skola erläggas”.
Först 1824 tog man dock steget fullt ut och förbjöd å
sockenstämma den 23 maj alla begrafningar i domkyrkan. ”I Post- och
Inrikes Tidningen skulle dock”, tillades det, ”i afseende härpå
införas en viss preskriptionstid, i händelse någon af ridderskapet och
adeln skulle äga grafställe i kyrkan”. Beslutet fattades i enlighet
med kongl. maj:ts bref af den 18 okt. 1815, hvarigenom konsistorierna
anbefalldes ”att på tjänligt sätt och vid sig företeende
omständigheter leda vederbörande prästerskaps och församlingars
omtanka på angelägenheten för deras eget väl, att med den skyndsamhet,
omständigheterna tillåta, vidtaga anstalt, att alla begrafningar
i kyrkor såväl i städerna som på landet måtte upphöra”. Denna
kongl. maj:ts befallning grundade sig i sin ordning på en anhållan
från 1815 års riksdag.
Som det möjligen kan intressera att veta, hvilka mer eller
mindre framstående personer, som ägt grafvar i Kalmar domkyrka,
lämnas härmed jämte beskrifning öfver dessa grafvar uppgift på en
del personer, som innehaft dem, jämte dessas närmaste anhöriga.
En fullständig förteckning har det icke varit möjligt att upprätta.
Så vidt det kunnat utrönas, uppgifves ock, hvilka som hvila i
grafvarna.
Vid beskrifningen af grafvarna följas uppgifter från 1820-talet,[1]
jämförda med grafstenarnas nuvarande utseende. I inskrifterna är
originalets stafsätt noga återgifvet men ej bruket af stora bokstäfver
eller egendomligheter i interpunktion och dylikt.
Beträffande epitafierna må nämnas, att det redan under 1500-talet
var brukligt att i kyrkan upphänga en afliden adelsmans vapen,
med namn och årtal måladt på en duk eller trätafla. Dessa taflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
