- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / II. Kalmar Domkyrkas Grafvar och Epitafier (1900) /
9

(1898-1962) [MARC] Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar Domkyrkas Grafvar och Epitafier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försågos längre fram med porträtt af de aflidna, omgifna af deras
barn, ofta knäböjande inför något heligt föremål. Präst- och
borgarefamiljer upptogo denna sed, som blef ganska vanlig på
1600-talet; och så utbildade sig ett slags minnesvårdar, liknande stora
väggtaflor med målningar och inskrifter, infattade ej sällan i
dyrbara och konstnärligt utförda ramar.[1] Af dylika minnesvårdar,
hvilka företrädesvis gå under namn af epitafier, äger domkyrkan
fyra, skänkta af släkterna Arendt, Homman, Heijock och Mühlenbruch.

Af adliga vapensköldar utan personbilder, äfven de vanligen
kallade epitafier, äger domkyrkan 15 stycken, tillhörande släkterna:
Ehrenklo, Ehrenskiöld, Enhörning, Falkengren, Gyllencartau, von
Lindeblad, Lode, Osenhjelm, von Psilander, von Qvickelberg,
Rosenfeldt och Wachtmeister (4). Dylika vapensköldar, hvilkas
upphängande i kyrkorna skulle liksom porträttframställningarna hugfästa
minnet af den bortgångne, förfärdigades till en början af bleck- eller
kopparplåt, sedermera uteslutande af trä. Under den s. k. barocktiden
utvecklade sig tillverkningen till riktig konst, och från denna
tid, särskildt från 1600-talets senare hälft, äger man i behåll en
mängd vapensköldar med synnerligen yppiga och praktfulla löfverk,
ofta målade i de heraldiska färgerna.

Domkyrkans samtliga vapensköldar förvaras tills vidare liksom
de egentliga epitafierna i museet å Kalmar slott. Önskligt vore, att
de en dag i restaureradt skick åter finge bekläda de väggar, de
ursprungligen varit afsedda att pryda. En dylik tanke ingår också i
det förslag till domkyrkans restaurering, som helt nyligen vunnit
kongl. maj:ts stadsfästelse. Måtte densamma äfven kunna
genomföras!

I samma förslag påpekas nödvändigheten af att rädda de
grafstenar, som nu bekläda kyrkans golf, från fullständig förstörelse.
Många af dem lämna vackra bevis på 1600- och 1700-talens
stenhuggarkonst, men få de ligga kvar några tiotal år, utsatta, som de
äro, för ständig nötning, torde icke mycket däraf vara att se. I
åtskilliga andra kyrkor, t. ex. Strängnäs och Skara domkyrkor,
har man förekommit ett fortsatt förstörelsearbete å dylika stenar
genom att flytta åtminstone de viktigaste af dem från deras platser
och i stället uppresa dem mot väggarna. På andra ställen har man
af pietetsskäl icke velat vidtaga någon flyttning af kyrkornas
grafstenar utan sökt på annat sätt skydda dem, t. ex. medelst


[1] Jfr Meddelanden från Nerikes Fornminnesförening, 1, s. 40.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 24 22:35:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kalmarforn/2/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free