- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / II. Kalmar Domkyrkas Grafvar och Epitafier (1900) /
20

(1898-1962) [MARC] Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar Domkyrkas Grafvar och Epitafier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kristina Beata, f. 1736, d. 1786, ogift; 5:o) Magnus Lorentz, f.
1739, d. 1762, student.

N:o 9. Murad graf, ursprungligen liksom nu utan grafsten.
Från början tillhörde den öfverstelöjtnanten och kommendanten i
Kalmar Josef Osenhjelm, som 1697 inköpt densamma af kyrkan för
100 dlr smt. I denna graf ligga utom nämnde öfverstelöjtnant hans
son, fänriken Kristiern Josef Osenhjelm, och en medlem af släkten
Grubbeuhjelm, hvilken genom giftermål var befryndad med
Osenhjelmarne, samt i öfrigt åtskilliga medlemmar af släkten
Hoppenstedt.

Öfverstelöjtnanten Josef Osenhjelm var född ofrälse och hette
då Oos eller Osængius efter ett s. k. nyttjebol vid namn Osängen,
tillhörande prästgården i Annerstad i Wäxiö stift; fadern var
kyrkoherde. O., som gick den militära banan, adlades 1692. Han dog
1696, 76 år gammal, och slöt själf sin ätt på svärdssidan;[1] sonen
Kristiern hade dött före fadern. — O. var gift med Ingrid
Trolle
,
[2] d. 1705, länsmansdotter från Sunnerbo, och
efterlämnade 5 döttrar, af hvilka en, Maria, för sin skönhet kallades
Kalmare ros; hon förekommer emellertid ock i rådstufvurättens
brottmålsprotokoller, dömdes till döden men benådades vid ett Karl XI:s
besök i Kalmar ”på grund af sin fägring, sin vackra röst och sin
färdighet att därjämte spela sorgeliga toner på en medhafd luta”.
Hon blef sedan gift med en sergeant Falck och dog 1704.

En annan dotter, Sara, blef gift med Simon Grubbenhjelm,
hvars son, kaptenen Klemens Grubbenhjelm bodde på Kranklösa i
Ljungby s:n. Dennes arfvingar sålde grafven för 50 dlr smt till
borgmästaren Kasper Hoppenstedt,[3] hvilken lät förse den med en
präktig sten, som nu saknas. Å denna sten lästes: ”Härunder


[1] Anreps Ättartaflor.
[2] År 1685 instämdes fru Osenhjelm till rådstufvurätten af
artillerimajoren Gyllencartau, emedan hon i kyrkan under pågående gudstjänst
slagit, skällt och skuffat majorskan. Grälet hade slutligen blifvit så
högljudt, att mässan måst afbrytas och de båda fruarna åtvarnas att hålla sig
stilla. Tvisten, som egentligen gällde, hvem af dem som skulle sitta främst
i bänken, uppgjordes emellertid af männen i godo, i det Osenhjelm, som
förde talan för sin fru, erkände hennes fel men å andra sidan ansåg, att
två tappra stridskamrater, som delat så månget fälttåg med hvarandra, ej
på gamla dagar skulle kifvas vid rätten, om också kvinnfolken kifvades,
hvarpå de gamle krigarne räckte hvarandra handen till försoning och målet
afskrefs. Sylvander, anf. arb., III, s. 589.
[3] 1770 års grafrannsakningsprotokoll. Löfgrens saml.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 24 22:35:44 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kalmarforn/2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free