Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar Domkyrkas Grafvar och Epitafier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans dotter Barbro till böter, för det hon slagits i kyrkan under
gudstjänsten.[1]
Mauritz Saltzau efterlämnade fyra söner, af hvilka dock endast
två äro närmare kända: Gerhard och Joakim.
Gerhard Saltzau, f. 1647, genomgick Kalmar skola och
gymnasium ”till sina præceptorers största nöje och behag” men ägnade
sig därpå med stor framgång åt handel, så att han till slut blef
mycket förmögen. År 1672 gifte han sig med Katarina Witte,
f. 1641, d. 1707, dotter af handlanden Joakim Witte och Katarina
Krelen (graf n:o 33). Vid riksdagen 1680 var han ”herredagsman”
för Kalmar; 1692 blef han rådman och installerades i detta ämbete
i närvaro af amiralen och landshöfdingen Hans Klerk. Han dog
barnlös 1704 och begrofs i domkyrkan ”i närvaro af en mycket
förnämlig och folkrik församling”.[2]
Hans och hans hustrus namn äro på det närmaste förbundna
med altartaflan i Kalmar domkyrka. Härom upplyser en latinsk
inskrift å densamma, författad af lektorn professor Petrus Dahlerus,
hvilken hade tillsyn vid altarprydnadens uppsättning. Denna inskrift
lyder i svensk öfversättning: ”Genom glansen af sina verk i lika
hög grad själf lysande nedlade välaktade rådmannen i Kalmar, idoge
borgaren och köpmannen Gerhard Saltzau, född den 28 juli 1647,
död i Kalmar den 15 november 1704, i kyrkans sköte sin
förmögenhet att användas till den Högstes ära; och på sådant sätt har
han med sina rika tillgångar för egen del sparsam, mot kyrkan
gifmild genom kristlig välgörenhet och ett ryktbart namn lyckliggjort
människolifvets korthet, i det han med frikostig hand grundade de
tempelprydnader, du här ser, mer vördnadsvärda genom den ädla,
fromhet, som inspirerat gåfvan. — I saknad af barn och då de ej
kunde offra sina penningar på något högre och bättre, hafva de, i
det den ärborna makan, Katarina Witte, född den 14 juli 1641, död
i Kalmar den 23 april 1707, därtill gaf sitt samtycke, i detta
minnesmärke uppfört ett bålverk mot döden, att ej deras rykte
måtte försvinna. Detta handlingssätt vare ett föredöme för de rike,
för de girige till skam, för alla ett föremål för vördnad. År 1712
den 12 augusti inviger familjen Saltzau-Witte åt de saligen
aflidnas andar detta till ett evärdligt vittnesbörd om sin tillgifvenhet
och hörsamhet”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
