Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
av många slag. Först och främst äro de då antingen rena grå-
stensmurar eller rena flismurar, varjämte en blandtyp förekom-
mer, som har bottenskikt av gråsten och övre skikt eller ifyll-
ning av flisor, fig. 6. Dessa huvudtyper finnas spridda över hela ön;
varvid dock är att märka att nordligaste Öland ägt ett starkt
inslag av trägärdesgårdar av vanlig fastlandstyp, samt att pri-
mitiva former, »sprötgårdar», »bråtgårdar» o. dyl., även före-
kommit. De rena flismurarna äro dels enkelmurar, dels dubbel-
murar — givetvis alltid kallmur, d. v. s. utan murbruk. Som
namnet antyder har enkelmuren endast en stens bredd; man
brukar vända stenens jämnare kant åt ett och samma håll, så
att muren från ena sidan ter sig jämn och fin. I regel ligga
flisorna horisontellt; en variant har dem dock ställda snett på
stup, fig. 7. Denna anordning anses åstadkomma en starkare
mur, då de stupställda flisorna binda varandra. I allmänhet
äro alla enkelmurar dock ytterst bräckliga och ha lätt för att
rasa — »om en kråka sätter sig därpå, kunna några famnar
ramla över ända» (Åstrand 1768). Just i denna bräcklighet
ligger emellertid en stor del av murens nytta, ty kreaturen veta
av gammal erfarenhet, att de få stenarna på fötterna om de
orsaka ras av en mur.
Enkelmuren är den gamla ursprungliga typen. Dubbelmuren
är yngre och har delvis gynnats på myndigheternas bud; 1728
utfärdades en Kungl. förordning, att varje helt hemman årligen
skulle lägga åtta famnar »dubbel stengård>». >»Detta, såsom
ovanligt, kom allmogen nog främmande före de första åren,
och förspordes däruti mycken tröghet», säger Åstrand 1768,
men under årens lopp växte förståelsen för dessa murars stora
gagn, och efter utmarksdelningen och enskiftena under 1800-
talets första decennier, växte sådana fasta murar snabbt upp.
En dubbelmur är två stenar tjock och har jämna ytor åt båda
hållen. Rågångsmurarna se ofta ut på detta sätt, likaså i regel
de murar som finnas inom bytomten. Den mur som å fler-
talet ölandsgårdar skiljer mangården från ladugården är också
en fint lagt dubbelmur av huggen sten, fig. 21. Den präktigaste
dubbelmuren på Öland är den så kallade Ottenby mur, som
bildar kungsgårdens norra gräns. Den är »så hög som en karl då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
