Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ger, känner man fläkten av något stort i det lilla. Och när han
berättar om nymodigheternas gradvisa intåg i hembygden för-
nimmer man något av stora världens böljeslag, som ebba ut i
smålandssocknen.
"Den form, vari minnena framträda, är märklig och den höjer
sig mer än en gång omedvetet till ren konst — boken äger otvi-
velaktigt ett litterärt värde. Men det var inte för den stora all-
-mänheten, som Stolt skrev ner sina minnen — här och där vänder
han sig direkt till läsaren, som då kallas ”du yngling” eller ”min
pojk”. Tydligen skrev han för sina egna barn — det enda arv
han kunde ge dem. Bland Stolts ättlingar av i dag skattas detta
arv mycket högt, och en av hans anteckningsböcker förvaras ännu
som en klenod i släkten.
Om Stolts egna levnadsöden är icke mycket att förtälja. Han
föddes den 3 oktober 1812 på torpet Stenkullen under Basebo,
och växte upp under namnet ”Jödde på Stenkullen”. Fadern
hette Nils Jonsson, vanligen kallad ”Klockarenissen” på grund
av sin sångförmåga. En gammaldags sträng religiositet synes ha
rått i hemmet — bl. a. berättar Stolt att fadern bestämt förbjöd
gossen skaffa sig en livligt efterlängtad fiol, ty detta instrument
stod i syndens tjänst. Är 1824 när han var 12 år blev Jonas satt i
skomakarlära hos Mäster Fyr och arbetade sedan hos andra, tills
han 1833 kom som soldat till Hultsfred och fick soldatnamnet
Stolt. År 1833 slog han sig ner på sitt torp, som låg vid Hanåsa
och där blev han bosatt hela sitt liv. Han avled 1883.
Vi citera här ur förordet till 1892 års upplaga av Minnena:
”Det vetgiriga sinne, som drev gossen att själv lära sig räkna och
skriva, närdes tvivelsutan av det kringvandrande liv mannen som
byskomakare och spelman förde. Det utvecklades under åren till
en ej obetydlig grad av iakttagelseförmåga, om vilken hans an-
teckningar lämna vittne, och som säkert under andra förhållanden
skulle fört honom långt utom den krets, han genom sin födåsel till-
hörde. Som hans livs lott nu avvägdes, blev han ett av de många
proven å folkets obrukade intellektuella tillgångar.
Personer, som känt Jonas Stolt, och med vilka man, ställt sig i
förbindelse, hava lämnat ett och annat meddelande, som tjänar
att ytterligare belysa den gamle skomakarens personlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
