- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
39

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

mänt, men alltid stodo de nyaste avsides för att begagnas vid
bättre tillfällen, och somliga hade hela dussin, som icke nyttja-
des i vardagslag. Svarvade skålar kunde träffas, som voro större

än de vanliga — ända till sex kannors rymd, och tråg av urhål- +

kade trästammar i alla storlekar ifrån baktråget ned till det
minsta. Detta var troligen ett arv från den tid, då inga sågkvar-
nar funnos. Hoar gjordes alltid av urhålkade trästammar och
passade till alla möjliga ändamål, ifrån ladugårdshon ända ned
till hönshon. Även två fisk-ekor av urhålkade trästammar såg
jag vid torpet Strömberg under Ekhult, och småpojkarna hitta-
de en dylik på botten i Kalvenäs sjö. Med stor möda drogs den
upp på Soldaternas holme om sommaren 1868, men ingen fanns
nu, som kunde minnas, när båten var i bruk.

Ett annat slags kärl av urhålkade trästammar kallades hålkar.
Den största jag såg rymde fyra skäppor och fanns ännu på 60-
talet hos Jon Persson i Kaggemåla. Dessa hålkar voro icke cir-
kelrunda, utan följde ytan efter, sådan hon var vuxen, och bott-
nen var insatt i smalaste änden.

Skopor, större och mindre, voro alltid av trä: byskopan, drank-
skopan, vattenskopan, mjölskopan och ännu flera. Laggade byt-
tor, mer eller mindre väl gjorda, voro alltid i bruk, i stället för
att vi nu begagna koppar och bleck.

Lerkärl brukades ungefär i samma fason som nu. Av glas
fanns vanligast i ett bondhus ”kannepotäljen” och någon gång
därtill ”stop-potäljen” av grönt glas. Sådana som våra nu van-
liga ”ölpotäljer” voro sällsynta och kommo troligast från utlan-
det till städerna, men kvartersflaskan av grönt glas fanns hos
varje mansperson, ty hon hörde till helgdagskläderna. Av vitt
glas funnos halvstopsflaskan och ett spetsglas, men detta var
en god del större än det, som brukas nu. Storgubbarna hade även
stopflaskån och kanske flera spetsglas. Gammalmodiga dricks-
glas kunde man få se här och där, men de voro aldrig i bruk,
utan stodo på sin plats. Kvinnorna hade var sin luktvattensflaska,
som kretsade omkring närmaste laget i kyrkan, liksom nu män-
nens snusdosor — jag menar i kyrkan.

Av porslin kunde vi få se en och annan gammalmodig pjäs,

X Kaormmo. = TG Lat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free