Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Till lyktan gjordes några små korta knöliga dankar, som stöp-
tes sist för att söla upp resten av talgen.
Ett annat slags ljus, som stöptes i bleckformar, kallades form-
ljus; dessa gjordes i nödfall, eller då tillgången på talg var för
knapp att stöpa ordentligt. Därtill hade vi vaxstaplarna, som ut-
gjorde en prydnad på bordet, där tillgången på vax det medgav.
Lyktan utgjordes vanligen av en rund träbotten nedtill, en övre
botten med ett runt hål i och så smala spolar mellan dem, så att
det blev en ställning. Däromkring sveptes lykthinnan, som sorg-
fälligt togs vara på ur fäslaktet. i
Om jag nu skulle nämna något om tändstickorna, så hade Karl
i Stenshult träffat på en låda, som kostade 12 skilling, men han
köpte den icke för att begagnas, utan att överraska grannarna
med ett underverk. Denna låda var hämtad från Tyskland och
var att rita på lådans övre sida. Men snart fingo vi köpa lådor
på apoteket för 8 skilling, och sedan uppstodo inhemska fabriker,
och priset blev allt lägre tills 1845, då tändstickorna blevo syn-
liga i packor och kapslar liksom nu, men kostade då 2 skilling.
I slutet av 30-talet fick daglönaren 3 lådor för dagsverket, och
nu får han två hela packor för samma arbete. Tänk vad vi hava
det gott!
De stora aspskogarna, som då stodo nästan värdelösa, stupa
nu och förvandlas till tändstickor och stora penningsummor, som
gå i dagliga rörelsen. Vi, som förbruka dem, få betala alltsam-
mans, och likväl är det en småsak att rita upp en sticka.
Jönköpingstickorna kosta nu 530 öre, men andra 37.
" Huru buro de sig åt förut, frågar du, då de icke hade tänd-
stickor? Jo, i starka köldar brann elden i spisen natt och dag,
ty det var icke fråga om, att spara på ved, ty därav funnos stora
stackar och ännu mer; men i mildare väder fick man draga askan
över glödmassan, så att elden varade över natten. Detta kallades
att fästa elden, och därefter inrättades kvällsbrasan. Men om
sommaren hände mycket ofta, att elden slocknade, och då var
det att gå till grannen efter eld. På nära håll gick det bra med
- en glöd mellan ett par stickor eller också några glöder i ett gam-
malt pannskrälle, men på ännu längre håll fick man svepa ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
