Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
tider. De gamla dogo bort men lämnade två ynglingar efter sig,
som hade lärt yrket — av dessa dog den sista, Petter Persson i
Smebo 1877, och Petter Jonsson i Björnstorp ett par år förut,
båda i hög ålder. Och nu finns ingen i våra trakter, som kan
sämska skinn.
Jag hade så när glömt att bonden skulle vara sin egen slöjdare,
fastän redskapen därtill voro mycket sämre än nu. Men slöjd-
alstren voro heller icke så fina som nu, och likväl voro många
överlägsna häruti. En dräng, som icke kunde slöjda, var alltid
underhaltlig i värde.
Likaså med smide, ty en god del hade sin egen smedja, eller
också tre eller fyra i bolag. Men på Granhult fanns en gammal
smed Engström, som levde av yrket och gjorde de bästa låsar.
Hans förfäder hade troligen varit smeder i många led, och han
hade en son på Ryningsnäs, som var smed, och denne hade också
en son med samma yrke, boende i Fitsjömåla, sedan i Klobo. Och
även denne har en son, som är smed, boende i Gillberga, och om
nu någon av hans söner antager samma yrke, så blir det en lång
rad med smeder Engströmar.
Och nu skall jag berätta litet ur min skomakarhistoria, som
torde intressera någon skomakare att veta. Jag blev satt till sko-
disken på vintern 1824, då jag var i tolfte året. Min far ackorde-
rade in mig hos mäster Fyr, som då bodde vid grinden mellan
Granhult och Basebo, mot 3 riksdaler för ett år, men vi gjorde
aldrig något hemma på egen verkstad, utan gingo alltjämt i byg-
den. Hans distrikt var Basebo, Granhult, Livemåla, Bohult,
Skärshult, Idhult och Hammarbotorpen. När året var ute, blev
jag fri och var sedan hos Per Melbom vid Koskrämman över
sommaren mot 2 skillings veckolön, men på hösten 1825 kom jag
tillbaka till mäster Fyr mot den storartade veckolönen av 6 skil-
ling, som bibehölls för ett år, och där stannade jag ännu ett år
mot 8 ’skilling. Över sommaren 1828 var jag hos Johannes Wider-
ström i Staby mot 16 skilling i veckan och kom sedan till Jonas
Löfgren i Högsby, som då var sockenskomakare och hade rät-
tighet att ha drängar mantalsskrivna. Där hade jag 20 skilling i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
