- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
64

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

Brännvinsbränningen var också en viktig sak för jordbruket,
ty dranken utgjorde ett gott utfodringsmedel, och bränningen
drevs något så när i överensstämmelse med ladugårdens behov
samt kallades därför husbehovsbränning. Kronoskatten betalades
efter pannorymd. Vanligen hade man 16 till 18 kannors panna,.
och bränntiden varade året om.

Med bränningen gick så till, att på fredagsottan var man i
rörelse med mäskningen för att medhinna denna för dagen. Här
tillsattes vanligen en tunna potatis, som koktes i tre terminer i en
kopparkittel, vilken rymde två skäppor. Potatisen krossades
över mäskkaret med en därtill inrättad kross, och . mellan var
gång lades lämmen, som var i två halvor, över karet. Efter sista
krossen lades däri vanligen två kappar malet malt, och så be-
arbetades det med tvenne roder, sådana, som vanligen brukas till
fisk-ekor. Sedan fylldes karet med kallt vatten, så lades jästen i,
och så omrördes det sakta. Därefter pålades lämmen igen och
övertäcktes med sängkläder, som fastsnördes kring karet med en
töm. På måndagsottan sattes pannan på elden, och kokningen
drevs sedan med jämn fart natt och dag, tills förbrännant) gick
upp till sexton eller aderton kannor; då skulle det åter i pannan
och klaras till brännvin, och sedan fortsattes med resten, tills allt
blev slut. Detta var något kinkigt, ty om förbrännan fick för
mycket eld, så sköt hon upp, och dranken kom, och fick hon för
litet, var det skada på tiden, som gick undan.

På onsdagen skulle det åter bryggas till ny jäst för mäsk-
ningen nästa fredag. Härav kan du själv bedöma, vad obehag,
som medföljde detta arbete, ty allt förrättades i boningsrummet.
Varje gång pannan skulle ifyllas, så öppnades mäskkaret, och
oset därav uppfyllde hela rummet, och när pannan var utrunnen,
så skulle dranken tömmas i dranksån, som stod på sin plats, och
som, när den blev full, blev utburen och tömd i drankkaret. Av
den kokheta dranken uppfylldes rummet med os och imma, där-
till kom oset ur de båda kopparrören, som stego ned från pan-
nan genom kylkaret i pipkittlar, vilka togo emot brännvinet. Kyl-
karet skulle hållas svalt med is eller kallt vatten, men av de båda

1) Förbränna, det brännvin, som erhålles först ur råämnet och sedan klaras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free