- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
66

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

dre slagsmål till ordningen, varför de hemmavarandes första
fråga var: ”Slogos de duktigt?”

Att köpa brännvin i hel kanna var släde och hände icke
ofta, ty sällan var så långt efter brännvin, att en halvtimme
fordrades för att hämta det.

Man fick byta sig till brännvin för potatis både hos bönder
och herrar, och bönderna gåvo 3 kannor för tunnan eller 1 stop
för skäppan, men herrarne gåvo endast 214 kanna, ty deras
brännvin var alltid sexgradigt, och böndernas steg sällan till
femgradigt.

Priset på brännvin varierade efter årgången. Det vanligaste
var hos bönderna 6 styver för en jumfru och 12 skilling halv-
stöpet, men hos krögare! 8 styver jumtiran och en daler kvarteret.
Om någon gång hände, att man ville ha ett halvstop, så kostade
detta en plåt. Det svåra året 1827 betalades en jumfru brännvin
med 12 styver, men då måste många av arbetsklassen undvara
detta husbehov, ty att förtjäna 12 styver kostade mera arbete

dar an 25 0re nu.

Med tobaksodlingen var på samma sätt. Allmogen anlitade
icke fabrikerna, utan planterade och beredde själv tobaken för
eget behov. Därför måste tobakslandet avsättas både vid bond-
gård och koja. Om förrådet icke räckte för året, så var det intet
annat än att höra sig om hos någon granne, som torde ha något
till överlopps, eller i svåraste fall skicka till Vika!), men detta
var mycket dyrt. En gammal dräng i Basebo, Pelle Granat, som
icke kunde umbära sin tobak, blev för nöds skull tvungen att
skicka efter två alnar rulltobak och fick därför betala 12 skilling.

Bönderna gjorde plantbänkar på dynghögen och sådde i dem
både kål- och tobaksplantor, och vad som blev över av eget be-
hov såldes till grannarna, och när brist uppstod, så hämtades
resten från Berga trädgård. Sedan blevo plantorna utsatta på
landen med en aln på alla håll mellan var planta och överhöljdes
en liten tid under nätterna med små brädlappar eller breda
stickor från något timmerskräde. När då på stjälken vuxit fem,
sex blad, blev toppen avbruten, och sedan växte små skott mel-

I DN) Förkortning av Döderhultsvik, nu Oskarshamn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free