Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Snus och snusdosa nyttjade folket ungefär lika allmänt då som
nu. Många av de gamla brukade ännu sina snuskvarnar. Dessa
voro av trä, urborrade med en lagom stor naver, fem tum långa,
somliga svarvade och vackra, andra på bästa sätt tillsnittsade
med kniv. Snuskvarnarna proppades med torr tobak, som arbe-
tades med en passande vrick försedd med en smula skarpt järn i
änden. Man slog upp tobaken på handen och snusade. Men re-
dan i början av 20-talet voro snuskvarnarna ur bruk, och vi sågo
dem sedan länge ibland skräpet eller också som leksak för barnen.
Nu gjordes snus på bättre sätt genom att torka tobaken och mala
den med en klädkavel i en järngryta, samt sikta och mala om
igen, tills allt blev färdigt. Och så tillsattes efter vars och ens
eget behag någon krydda eller blad av andra växter — en såg
jag sätta till litet aska av björkved ur spisen. Sedan lades toba-
ken i ett stort lerfat, fuktades och omrördes ett par dagar, och så
var den färdig att packas ner i en lerkruka, och nu var detta hus-
behov avhjälpt utan uppoffring av pengar. Herrarna nyttjade
norrköpingssnus, och någon annan snusfabrik visste man ännu
icke om, men i slutet av 20-talet hade vi stockholmssnus i han-
deln, och sedan dess har under tiden hela fabrikssvärmen upp-
stått. Norrköpingsfabriken är troligen den äldsta och mycket
gammal, ty vid Högsby var före mitt minne en gammal linvävare,
vid namn Tullnär, som handlade med detta snus, och när våra
soldater gingo hit och dit i tyska provinserna 1812 och 1813, så
var där norrköpingssnus i handeln liksom i Sverige.
Röka tobak var likaså allmänt då som nu. De rika hade stora
silverbeslagna och dyrbara sjöskumspipor, och de fattiga hade
dem så simpla som möjligt. Den sämsta tobaken togs först till
röktobak. Han karvades med en särskild kniv på en brädlapp,
som kallades karvabrädet, och som alltid var i ordning. De rika
hade vackra och dyrbara pungar, men de fattiga hade dem av
simpelt sämskat skinn och hade måhända ofta gjort dem själva.
Affärsmän voro på sina resor försedda med pipa och pung jämte
elddonet, som alltid måste vara i gott skick, ty cigarrer och rit-
stickor voro då okända, men det sades likväl, att herrarna rökte
kardus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
