- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
69

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

Bonden skulle vara sin egen repslagare. Garnet spanns av
ohasplat lin, fästes med ena änden i en ladudörr och varpades
så långt man ville; andra änden fästes i en krok, som satt i mål-
stakehålet!) på en kälke. Så lades tömmar, som blevo rätt präk-
tiga. Också gjordes tömmar och bindrep av lindbast. Man lade
lindpåkarna i blöt någon tid, tills barken lät spinga?) sig, så
att den kunde användas.

Även gjordes bindlinor av svinhår, och när man spann detta,
eller rättare vred det på små vindor, stänktes varm tjära ibland
håret, för att det skulle bättre samla sig. Dessa linor voro både
starka och bekväma, men det var svårt att få tillräckligt råämne,
och därföre höllos de i högt värde.

Men de allmännaste bindlinorna voro likväl vidjerepen, som
gjordes av björkvidjor. Om de blöttes i saltlake, så blevo de litet
mjukare och starkare. Kättingar, bindlinor, grimskaft och fä-
skag?) sågos aldrig i bondbygden av järn, utan trä skulle tjäna
till allting, ty järn var en dyrbarhet.

Bonden skulle också vara sin egen garvare och barka allt sitt
läder själv, utom ett passande kalvskinn allt ibland, som han
skickade antingen till Vadkvarn eller Vika till vändskor åt frun-
timren, och ämnade -han beställa stövlar, så skickades två, ty det
blev icke mer än ett skaft av varje skinn. Herrarne barkade icke
sitt läder själva, utan skickade det antingen till Petter i Smebo
eller Petter i Björnstorp, ty båda dessa, som hade det till yrke,
gjorde det bättre än den övriga allmogen.

Lädret lades först i asksumpen, gjord av spisaska, tills håret
lossnade — kalk var ännu känd av allmogen endast till namnet.
Sedan håret var bortskaft, lades lädret i en bäck eller annat vat-
ten för att draga ur asksumpen, och sedan i barkkaret, tills det
blev färdigt. Barkkaret stod inne hela långa tiden på sin plats, ty
denna hantering förrättades även i boningsrummet.

Nu har jag, så gott jag kunnat, påpekat, huru allmogen under
20-talet och därförut ännu mera själv måste fylla sina behov.

1) Målstake, kälkstake.
?) Spinga, spinta, klyva.
3) Fäskag, fäbindsel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free