- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
71

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i

kallades, så skulle varenda en av gårdens folk vara med under
ägarens uppsikt. Om någon muckade, så lästes upp ett stycke
ur tjänstehjonstadgan, och han måste bekväma sig. Men de fingo
likväl sina sk—r spräckta, när de kommo hem till sina fördoms-
fulla käringar.

Nu på 70-talet slaktar var och en sin häst liksem ett annat
djur, och vi äta allmänt sådant kött, utan avseende, men likväl
finns ännu en och annan gammal gumma, som säger sig aldrig
häva ätit ”korpmat” och tror sig få näring så härefter som hit-
tills” det förutan.

>

Nu skulle väl nämnas något om djuren och först om vargarna.

I min första barndom fanns varg i tämligen stort antal, ty om
vintern sågo vi spår i snön efter dem titt och ofta, och om som-
maren läto de förnimma sin närvaro genom all den ungboskap,
som hittades i skogen ihjälriven. Under stränga vintrar voro var-
garna mycket närgångna, men jag såg likväl icke mer än åtta
stycken, ty de kommo icke intill mig, där jag satt liksom fast-
kedjad vid skodisken.

En gång när jag gick till Granhult på en söndag, så hörde jag
nödskrik av ett svin och strax därpå flera mansröster, och när
jag hann fram, så kom folk dragande med en sugga, som ännu
levde, men som genast måste slaktas. Jag såg då de båda bu-
sarna!) men endast såsom skuggor, ty det var på något avstånd.
En annan gång mötte jag två av dem på Mostugebacken, men de
togo av inåt skogen. En tredje gång i Bockara vid 2-tiden en
solklar vacker dag i mars månad kommo fyra vargar och höggo
sig en galt invid stalldyngan och hunno släpa honom med sig
över gärdet och in i hagen, innan någon blev det varse. Den
gången såg jag tydligt, huru de togo sina långa skutt i snön, då
de blevo bortskrämda.

Efter vargarna anställdes ofta jakter, som kallades vargskall.
Härtill användes vargnät av grova snören och stora maskor med
däri fästade hornringar. En viss längd av nätet hörde till varje
helt hemman och fördelades åter på hemmanslotterna, så att

1) Buse kallas varg i vissa delar av Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free