Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
varje bonde hade sitt stycke. Till rustningen hörde ett spjut eller
en pik med ett långt träskaft. När dessa odjur misstänktes hålla
till på någon trakt, så uppbådades, antingen genom läsning från
predikstolen eller för det mesta med budkavel, manskap från
flera byar. Näten sattes ut på ett lämpligt ställe i skogen, och
folket ställdes i största hast och tysthet på sina poster i två långa
armar efter skallfogdens kommando. När detta var färdigt, så
sköts knäppskottet, och skallet gick med buller och gny av bock-
horn och märeskarror!), slag med yxhammarn mot träden och
alla möjliga läten och hojt av folket. Men under mitt minne
lyckades man aldrig att få någon varg förrän 1830, då det lyc-
kades kyrkvärden Petter Nilsson i Bondberga att skjuta en varg
i ett sådant skall. En annan gång, då soldaten Hjert i Huseby var
med, kom en varg och högg hans hund och Hjert slog honom mitt
i pannan med ett hagelskott, varav han likväl icke dog, men då-
nade av så länge tills han fick ropa till sig en annan, som slog
ihjäl honom med yxa. Jöns i Torp fick på 20-talet två på en gång
i sin rävgrop och herrarna i trakten reste dit för att se på dessa
levande busar; och inpå 30-talet fick Johan Nilsson i Kalvenäs
en i sin rävgrop.
Ett annat skall var att i maj och juni månader varje onsdag gå
över sina ägor och undersöka alla misstänkta ställen såsom gryt
och busksnår under buller och gny på alla möjliga sätt.
Det var tre bröder, om jag minns rätt i Ryssby socken, som
tycktes ha av Gud fått det uppdraget att befria Sverige från.
dessa djur, ty när de fingo nys om något spår efter varg, så slapp
denne icke undan, ty de förföljde honom natt och dag, genom
skogar och gårdar, flera dygn och flera mil ända till åtta, ja tio.
De släppte icke sitt rov, och nu ha vi ej på två eller tre tiotal år
sport någon varg.
De gamla talade om vargar och vallgången mycket mer, än
vad nu är fallet, och våra förfäder fingo alltjämt hålla krig med
dem. Men ännu, när man först på våren släpper ut kreaturen, så
måste vallhjonen vara med, alltid utrustade med bockhornet, som
höres från alla berg och backar.
1) Märeskarra, hästskrämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
