Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Ett tredje sätt att fånga räv var att skjuta för glugg. Därtill
anskaffades ett luder, som lades i lagom skotthåll från ett uthus,
varpå fanns en glugg, och så passades fullmånen för att kunna
se att skjuta. Detta lyckades för det mesta bra, men när en räv
var fången, så lönade det icke att invänta den andra, ty man
kunde icke fullkomligt utplåna blodfläckarna, och Mickel är fin
i nosen. Nu lönar sig icke något av dessa sätt på vår ort, utan
om jägaren får räv på spåren, så jagar han honom med hund,
och om han tillfälligtvis kan träffa på en lya med ungar, så är
han överlycklig. |
Hare fanns i mängd, ty harskytten gick ut i horvant) och
knäppte sig en, när han behagade, och använde den i eget hus-
håll. Och om någon skulle hålla bröllop eller julkalas, så bad
man skytten skaffa ett par harar eller ett par fåglar, och det
skedde så, ty skytten visste väl, var han hade dem, när han be-
hagade. Dessa djur gällde då icke mycket i handeln, ty herrarna
gjorde sig nöjet att själva skaffa sig sådana. Men i början av
530-talet och kanske ännu förut blev mera efterfrågan, och priset
på en hare steg till 24 skilling. Sedan kom icke mera haren på
vår tallrik, utan Jösse letade sig väg till rikemans bord.
I min barndom sades, att det skulle finnas en råget i Hammar-
bo skog, men talet därom dog bort, och vargarna fingo skulden.
I brukskogen vid Fågelfors fälldes likväl en råget, som smuggla-
des i en hösäck till Kalmar och såldes där i hemlighet till en apo-
tekare.
Och nu ett par ord om fåglarna.
Om tjädern vet jag icke mycket att säga, ty sådana tuppjak-
ter, som de gamla talade om, äro nu redan ur bruk. De sade, att
när det blev tidig vår, vart det dåligt med tuppleken. Nu var tupp-
jakten icke annat än att smyga sig i skotthåll med några steg i
sänder under en viss takt. Men bäst som jägaren smög, så torde
hända, att skottet small från motsatt håll; och tuppen damp i bac-
ken. Då var icke annat att göra än höra sig om efter en annan
!y Horva, inhägnad liten skogshage, åker eller äng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
