Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
till nästa gång; men man var sedan mycket angelägen få spörja,
vem som hade varit ute den morgonen, ty det var icke fritt för
litet avund i denna jakt, och segervinnaren fick icke nys om
någon medtävlare.
Likväl hände nu, att den skicklige jägaren kunde knäppa sig
ett dussin tuppar.
Jag var troligen icke så stor eller gammal, då jag såg en väldig
massa med orrar i björkskatarna hemma vid vår stuga. Far sade,
att de skulle äta sig mätta med knopp och sedan slå ned på mar-
ken och låta snöa in sig, ty de väntade snö, och troligen var det
så, ty om våren kunde vi träffa på ställen, där det låg så mycken
träck efter dem, att vi samlade en liten korg full därav. Om vå-
ren larmade de luften full med sitt spel, och bönderna i Skärs-
hult sade efter sina förfäder, att de i hundratal kommo från Slät-
hults skog och slogo ned på Skiren för att leka på blankisen.
Men när orrarna började märkbart förminskas, så trodde folket,
att fåglarna vid något tillfälle hade missräknat sig och slagit ned
på renvatten och således omkommit. Men häri tog man troligen
fel, ty all världens orrar kunde väl icke vara här och vara med om
detta bad, utan troligast är, att de försmädliga och skadliga sna-
ror och giller, som i alla tider och i alla land varit utsatta, tagit
livet av dem. Så var en gammal man i Hanåsa, som gjorde detta
till sitt yrke och övade sina söner häruti. En av dem förstorade
sin verksamhet, så att han hade ända till tre hundra av dessa för-
störelseverktyg, samt fortsatte, tills allt levande var bortrensat;
och om något djur kom från annat håll, så fick det dela samma
öde — de voro lika osäkra var som helst.
Om vattenfåglarna vet jag icke något att nämna, men jag
hörde talas om, att andjägarna gjorde sig god vinst.
Andra fåglar av åtskilliga slag funnos överallt, däribland en
sorts hackspett, som satte näbbet mot trädet och hackade så tätt
och skarpt, att det hördes på långt håll, varför vi kallade honom
träparren. Men den hörs nu icke mer.
De gamla talade mycket om ofridsfågeln (härfågeln), ty när
han lät höra sig, så bebådade han alltid ofrid såsom krig eller
annan svår olycka. Jag hörde honom i Basebo på sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
