- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
77

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ed

areal med alla sina gammalmodiga hus och små kåltäppor, äro
nu utspridda. Och mycket mera, som nu blott hörer till minnet.

Sedan jag började förstå något, har jag väntat på, att träplan-
tering och trädgårdsanläggning skulle taga fart; men detta var
en trög industri, ty endast en och annan vill ägna sig något litet
däråt. Om jag talar torparen till därom, så har han ingen lust,
för han har ett sådant hårt kontrakt, att om han råkar falla i
ogunst, är han flyttbar på dagen. Var och en har sin olika ur-
säkt. Talar man till arrendatorn eller hälftenbrukaren, så är det
på samma sätt. Mot och icke bot!

Det finnes likväl nu en trädgårdsförening inom riket i Stock-
holm, eller var det är, som både gratis utdelar plantor m. m. och
håller sådana till salu. Men vad vill detta förslå! Kunde icke
hushållssällskaperna inrätta en sådan förening i varje län och in-
om lantkommunerna att hålla till. salu eller gratis dela ut plantor
till dem, som kunde göra sig förtjänta därav, och ytterligare lägga
detta på allmogen till ett tvång, liksom det har gått i fortsätt-
ningen med skolorna. Jag förutser, att detta en gång förr eller
senare kommer i gång. Men som det ännu icke pådrives från
myndigheterna, och allmogen är häruti mycket trög, så ville jag,
om jag vore egendomsägare och hade undersåtar, ålägga dem
enligt kontrakt att varje år plantera och vårda ett fruktträd, som
lämnades av min egen trädskola, och som sedan komme inne-
havaren tillgodo; vidare två vilda träd av alla sorter, som passa
jordmånen, och över vilka jordägaren sedan disponerade. Och
som det i torparhagen sällan finnes något träd av värde, så ville
jag på torpets område utsätta ett litet antal vackra träd av åt-
skilliga slag, som jordägaren skulle fridlysa för åverkan. Detta
skulle bli den strängaste punkten i kontraktet. På detta sätt
skulle parker och alléer så småningom uppstå. Det är oförlåtligt
tanklöst, att gårdar och torp stå så nakota och fattiga, utan
skydd, utsatta för köld och vindar på vintern och solens hetta om
sommaren. Varföre kunde icke torpställena vara inneslutna av
vackra lundar och bördiga trädgårdar så väl som herrgårdarna?
Detta är mera jordägarens fel än torparens. Det tyckes mig av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free