- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
91

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

lingarna berövade dem sådana tillhåll, så måste de finna sig in-
om sina ramar, och vi förstå icke, om de rätt så mycket ångra sin
förlorade frihet.

Likaså med svinen, ty innan lantmäteriet gick över byarna, sä
hade de allmänna utmarker, som kallades svinvall, och dessutom
gingo de lösa på gator och gårdar, och man måste noga freda
hus och tomter för dem. Men de, som icke kände författningen,
ej heller förstodo att vårda sin frihet, kunde träffas på olovliga
områden och torde därför fått sig ett bastant påkekalas, till och
med ryggen avslagen eller ett ben, och voro sedan krymplingar
eller fingo till straff gå och kliva med en skamlig tjuga om halsen
och ring i näsan. Men så kom lagen och tog vara på dem, och vi
förstå icke, om de sedan ha ångrat denna sin förlorade frihet.

Likaså var det med tiggare, ty de strövade omkring både inom
och utom socknen och blottställde sig för allahanda obehag, men
så kom fattigvårdslagen och gav dem sina områden, och fastän
många av dem klagade häröver till en början, tyckas nu alla vara
belåtna, och nu sker dessa tre lika rätt: fisken inom sitt område,
svinet i sin stia och tiggaren inom sin rote.

+

1829 och 1830 hade man författat i sång den gamla goda fa-
beln om gräshoppan och myran, som likna två slags folk. Den
ena är som gräshoppan i lättja, lust och nöje för dagen, men kan
« sedan icke bestå, utan förgås i armod. Den andra är som myran
i flit och omtanke samt bärgar sig gott.

SSA EE SEE
Foten

— Här blev ett litet fel i notsättningen, men det kom sig av
glömska. —

I nöden går hon till myran och beder, att få låna en liten ting,
som kan tjäna till föda för ett annat år.

Vår lilla myra har ett fel, för det hon ej vill låna så gärna. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free