Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
svarar då: ”Min vän och min tärna, vad gjorde du de varma dar?
När andra arbetade både flitigt och troget i skog och mark, då
spelade du och hade så roligt. Välan min vän, så dansa nu!”
Ännu denna tid hördes sång av ungdomen överallt, sent och
bittida, ute under arbetet, hemma i ladugårdarna och inne vid
spinnrocken; men det har sedan avtynat mer och mer. Om vi
nu höra någon sjunga i denna gammalmodiga form, så heter det:
”De skråla.”
Om jag skulle nämna något om min egen musikhistoria, så får
jag säga, att jag var mycket liten, när jag hörde en pojke blåsa
säljpipa, och jag blev därav så förtjust, att jag aldrig kunde
glömma det. När jag blev äldre, så blåste jag själv säljpipa samt
lärde mig att blåsa på näver och sjöng av alla krafter. Men
ännu mera förtjust blev jag av fiolspelet, som denna tid övades
nästan i varje by..
Före min tid hade spel och dans varit mera i bruk än nu, men
så småningom förminskades fiolspelarne allt mera i antal, ty de
gamla dogo bort och lämnade fiolerna efter sig obegagnade och
utan värde. Men på 20-talet och ännu på 30-talet funnos fiol-
spelare tillräckligt för att tillfredsställa allmogens behov vid bröl-
lop, julkalas och lekstugor, fastän de dugligaste kanske häm-
tades en eller två mil.
Det föll mig i god tid starkt i hågen att själv få lära mig spela,
men jag blev obevekligt hindrad av far, så länge han levde, ty det
anständiga folket trodde, att det var synd att spela fiol, emedan
detta instrument nyttjades överallt i alla lekstugor och vid övriga
danstillfällen. Men sedan far var död, så tog jag mig självsvåld
och köpte 1828 en gammal fiol för 7 daler, och det gick bra för
mig att spela, som om det hade varit mig medfött, utan någon den
minsta undervisning. Och jag blev antagen som spelman på
lekstugor och mindre bröllop allt mer och mer.
Men så föll mig i hågen att lära mig blåsa klarinett, men detta
ville icke lyckas så bra. - Så hörde jag talas om noter, men det
syntes mig alldeles obegripligt, att sång och musik, som blott
kunde höras, men icke synas, skulle kunna skrivas på papper.
Detta grubblade jag mycket över, men slutligen måste jag gå
till Gullatorp och rådfråga mig hos musikanterna, och de visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
