- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXIII. Byskomakaren Jonas Stolts minnen (1935) /
104

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

mal björk uppvuxen i två armar och klyndant) tre fot över jord-
ytan. Här skulle hela tåget igenom, utom några ordentliga hust-
rur, som icke ville spräcka sina kläder.

Sedan rusade vi in i Elsebo, ty kantor Bergman bodde då där,
och han var även med på bröllopet. Här blevo vi på bästa sätt
välkomnade och tillfrågade, varifrån herrskapet var? — Jo, vi
voro från Finland och ämnade oss till Paris. — Nu blevo vi väl
trakterade, ty mat och brännvin voro oss där tillmötes från bröl-
lopsgården, och efter att ha tagit var sin sväng, gåvo vi oss ut på
hemresan. Då togo vi andra vägen jämte sjön, och Lars Svensson
i Basebo, som då var förman för tåget, steg långt ut i vattnet
med sina täta stövlar. Nämndemannen Nils Nilsson i Skruvs-
hult näst efter honom stretade emot och ville icke i vattnet med
sina vändskor och fina strumpor, men Lars Svensson var honom
för stark, och han måste blöta klövarna. Den övriga raden drog
sig snett och undgick vattnet, men så gick det på en planka över
bäcken och över en stätta, och då kom tåget i oordning. När vi
hunno det trångaste passet i gatan, så var vägen spärrad med en
gammal’ häck, med några bräder ovanpå samt en logtrappa på
var sin sida, i mening att vi skulle stiga över, men efter den långa
resan var nu lusten härför avdunstad. Efter en kort överlägg-
. ning blev häcken vriden till sides med den påföljd, att han aldrig
mera kunde göra tjänst.

När vi kommo fram, så blevo vi mottagna, som om vi hade
varit i fälttåg ett par år, och blevo genast inbjudna till middags-
bordet. Frågor och svar växlades angående vår resa. ”Jo, jo
men, när man är ute, så får man nog vidkännas många besvärlig-
heter, som äro okända för dem, som få vara hemma, men man
kan också påträffa glada tillfällen, och bland annat så råkade vi
på ett godsinnat folk, som tog emot oss mycket vänligt och trak-
terade oss på bästa sätt.” — ”Vad kunde det vara för folk?” —
”Jo det var en gammal adelsfamilj, som hade bott på stället led
efter led sedan Karl den tolfte, och de äro mycket goda och fri-
kostiga mot alla resande.”

På tredje bröllopsdagen vid sista målet cirkulerade en tallrik

1) Klynda, klynga, klyka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/23/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free