Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
för att upptaga pengar efter råd eller godtycke till kyrkan och de
fattiga. Därpå följde en annan tallrik på samma sätt för musi-
ken, ty det hände ofta, att vi voro två spelmän. Därtill kunde nå-
gon sticka fram en gammal koksked, fastsnörad med en rep-
stump vid en sädeskraka!) till förmån för den övermåttan högt
berömda kokerskan, som hade lagat så god mat, och allt detta
under stoj och larm. När jag kom hem från sådana förrättningar,
så blev jag alltid tillfrågad, huru mycket som föll i skålen.
Någon tid före mitt minne hade varit vanligt att lägga i skålen
till brudparet efter råd eller godtycke, och där hände, att någon
såsom fadder eller nära släkting kunde lägga dit något storartat.
Men denna sed var nu bortlagd, och jag såg det aldrig mer.
Också talade: de gamla om utridaröl från det ställe, där brud-
gummen bodde, och om bruden, som satt så ståtlig i sadeln.
Men detta vet jag icke reda på, ty nu nyttjas åkdon. Men en
gång på hösten 1835, då vi hämtade brudgummen i Kolsrum, och
bröllopet var i Sinnerbo, så mötte vi en trupp unga ryttare med
husaren Nej i spetsen, klädd i paraduniform, hitom Horkarls-
måla. Dessa hälsade oss med en salva ur sina pistoler, som be-
svarades från våra vagnar; och efter ett kort samtal, under det
pistolerna åter laddades, så avfyrades ännu en salva, och så satte
ryttarne av i fullt sporrsträck hem till Sinnerbo att bebåda vår
ankomst och mötte oss åter igen vid Sinnerbo vägskäl samt led-
sagade oss sakta till bröllopsgården.
Och nu får jag nämna något om begravningar.
Insjungningen för lik är ännu i samma form som förr, men in-
bärningen är icke lika, ty förr buros de in på axlarna, på samma
sätt som de burits från hemmet, med kistan i båda ändarna sorg-
fälligt fastsnörd vid båren med en töm och bårklädet hängande
tvärs över. Troligen hade det i förtiden varit många mod på att
hänga detta kläde, den ena tiden så och en annan tid på annat
sätt, ty det var fullkomligt så stort som ett sängtäcke; men nu
veckades det vanligen i hop och hängdes löst över kistan, mer
eller mindre brett, vanligen tre, någon gång fyra fot. Dessa bår-
1) Sädeskraka, stör, varpå sädeskärvarna upphängas-för att torka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
