Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L7
Från Båtsmansgränd i Västervik. Staden höll ursprungligen 16 stadsbåtsmän,
vilka senare sattes på vakans. Enligt ett rådstuguprotokoll 1746 utstakades
elva tomter här till båtsmansstugor, vilka uppfördes under de närmast
följande åren.
många exempel på att de indelta genom flit och sparsamhet lyckats
svinga sig upp bland de självägande böndernas led. Krigsmännen voro
dock trots sin fattigdom kronans karlar och stodo på denna grund ett
pinnhål högre på allmogens annars så skarpt markerade rangskala,
än vanliga torpare och backstugusittare. Under mötena på slätten,
eller i fält, kommo krigsmännen i kontakt med stora världen, och det
militära livet gav dem drill, uppfostran, slagfärdighet och kvickhet
och i många fall verklig bildning, något som gjorde att de ofta per-
sonligen stodo högre än sina rusthållare och rotebönder. Förhållan-
det mellan bönderna och deras husar, knekt eller båtsman var också i
regel det allra bästa — från böndernas sida berodde detta ibland på
beräkning: ju bättre man bemötte krigsmannen, ju räddare var han
om rusthållets eller rotens dyrbara häst och persedlar, hette det.
Vid ett tillfälle mer än annars visade det sig, om krigsmannen var
väl sedd i roten eller rusthållet, och det var när han skulle uppbära
sin stadgade eller frivilliga ”julkost” i gårdarna. Julkostens omfatt-
ning var mycket skiftande, men som regel voro bondmororna myc-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
