Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
ket frikostiga. I Krokshults rote i Älghult skulle soldaten av stam-
rotens bönder ha i julkost en grov och en fin limpa, en mark fläsk och
ett halvstop brännvin av var bonde, av strörotens bönder tre kappar
strid råg, en mark fläsk och ett halvstop brännvin. I egen person
skulle soldaten hämta julkosten och han brukades vid besöken rikli-
gen trakteras med mat och dryckesvaror. Den härligaste dagen för
båtsmannen och hans familj var julafton, berättas från Torsås; han
gick då hemifrån tidigt på morgonen och hade tagit med sig en stor
säck att lägga all kosten i. Säcken svällde så småningom av fläsk-
stycken, brödkakor, ljus och andra rara saker. Vidare skulle lämnas
av lin en s. k. tolock, som skulle vara till kläder. På varje ställe bjöds
på kalas med mat och brännvin ”så länge han orkade dricka” —
mången gång blevo dessa kalas väl kraftiga, Så att bonden fick lägga
upp både båtsman och julkost på en släde och köra hem dem.
Efter jul, vid kyndelsmäss, plägade soldaten eller husaren ha jul-
kalas, då bönderna och deras moror inbjödos — dessa kommo ej tom-
hänta utan hade stora förningar med sig, grannt bröd, kalvkött, smör,
pannkakor, krukor fulla med ”viter gröt”, en kutting med brännvin.
Då ”skårades den givna osten” — den julost som mororna plägade
förära krigarhustrun. Den överblivna förningsmaten fick värdfol-
ket i torpet behålla.
Det goda förhållandet mellan kronans karlar och bygdefolket tog
sig bl. a. uttryck i att krigsmannen bekläddes med en hel det viktiga
funktioner i bygdens liv. Kvick och slagfärdig som han kunde vara,
anlitades han t. ex. som böneman vid frierier, och vid bröllop och
andra gillen var han med klädd i uniform och tjänstgjorde som ett
slags värd. Alltid när rotebönderna eller rusthållarna hade någon
fest, julkalas, barndop, bröllop eller begravning, så var krigsmannen
och hans hustru självskrivna som gäster. Krigsmannen skulle då
”sköta om flaskan”, heter det, och se till att alla bjödos sina matsupar.
Vid begravning hade krigaren en förnäm funktion, han skulle bära
korset i spetsen för liktåget. ”Jag minns ej när liken buros till kyr-
kan, men väl när de kördes i likhäcken”, berättar en minnesgod upp-
tecknare, ”framom likhäcken var kuskbocken, där satt körkarlen till
vänster och till höger soldaten eller husaren i uniform och höll kor-
set, som var svart för gamla och vitt för barn och ungdom. Korset
var av kärnek eller furu. Komna till kyrkan då klockorna ringde så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
