Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
som var förknippat med torpet i fråga. De gamla krigarnamnen voro
av många typer, men klangfullast äro de som lånades från krigaryr-
ket självt — Strid, Spjut, Klinga, Svärd —, och de som målade krigar-
yrkets nödvändiga egenskaper — Tapper, Stolt, Glad, Dristig, Hurtig,
Stark. Särskilt karaktäristiska namn erhöllo båtsmännen, en namn-
lista, där fartygets och sjölivets alla detaljer passera revy — Bölja,
Storm, Galeja, Flagga, Vimpel, Rånock, Bramrå, Topplänta, Vefling,
Kompass, Ankare, Lunta, Styckeport, Kanon etc. Bland båtsmans-
namn förekommo ofta sådana som äro lånade från byarnas namn:
’Thorman i Torsås, Gunnar i Gunnarstorp etc.
Husaren, knekten eller båtsmannen förde två olika slags liv. Det
ena förflöt hemma på torpet och var en idog jordbrukares eller hant-
verkares enkla och strävsamma liv. Det andra livet levdes i fält på
slätten, i örlogsstaden eller ombord på kronans fartyg, och nu var
man kronans karl. Och växlingen mellan det ena och det andra gick i
lugn och regelbunden takt. Avfärd och hemkomst blevo de stora hän-
delserna i krigarens och hans familjs liv. För regementenas vidkom-
mande var tjänsten indelad i en serie möten, beväringsmöte, befäls-
möte, brödmönstring, regementsmöte, generalmönstring och allt vad
de hette, och när dagen kom för avfärd begav sig krigsmannen till:
rusthållaren eller rotebonden för att utfå uniform och utrustning, som
förvarats i rust- eller rotekistan — vapnen hade man i regel på torpet
för att kunna ägna dem daglig vård. Nu skulle hästen hem från betet,
och växla livsföring även han. När knekten marscherade i väg var
det sed att hustrun följde honom en bit på väg och bar geväret, och
när man skiljts fick ingen vända sig om, sådant betydde otur. Och
husarerna redo i samlad trupp upp till prostgårdens trappa, när de
vid avfärden skulle hämta sina betyg, berättas det från Högsby. Så
drog man från torp efter torp och samlades sockenvis, sedan i större
skaror till kompaniets eller skvadronens mötesplats, och slutligen
möttes de olika grupperna vid regementets mötesplats, om det var ett
sådant möte. På samma sätt drogo båtsmännen från socken efter soc-
ken ner till samlingsplatsen för kompaniet, där de i ”massaskjutsar”
eller på fartyg, fördes till Karlskrona — det var ofta nog ett ganska
vilt liv, när båtsmännen samlades. ;
Efter fullgjord tjänst var så krigaren på hemväg. Det ena korpral-
skapet efter det andra lösgjorde sig från den stora truppen, och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
