Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si
är klädd i stor uniform och imponerar väldeligen på den enkla lant-
befolkningen, som inte kände till andra uniformerade karlar än kro-
nolänsman Bäckman i Störlinge och fjärdingsmannen från Högtomta.
Men en båtsmans liv var inte bara paraddagar. Merendels var det
slit och släp. Mellan de stora öländska byarna ligga ”malmarna”, de
förr så tättbebyggda samhällena med sina små torvtäckta stugor,
vanligast bestående av ett rum, upptagande halva husets längd och
hela dess bredd samt av förstuga med ”kantoret”, en liten skrubb
för förvaring av kläder och andra inventarier. Någon gång fanns det
också kök, men tjänade det stora rummet också som sådant. Det var
dock rätt luftigt, särskilt där man höll fast vid det gamla byggnads-
sättet med ”kroppåsstugor”. Men redan vid denna tid, 80—90-talet
började man att kläda in det stora rummet med ”rundpanel”. I stället
för kök innanför förstun reddes in en liten kammare. Blev välmågan
något större tog man bort ”kantoret” och byggde till ett rum i stu-
gans längdriktning. ”Kantoret” fick lämna plats för dörren till det
tillbyggda rummet. Rummens möblering var av enklaste slag och ut-
gjordes till större delen av dragsoffa och långsängar. Räckte de inte
till, satte man ihop stolarna till liggplatser. Dessutom fanns det skänk,
slagbord och ibland en byrå, med kort av något kronans fartyg samt
minnen från resor i främmande land, såsom koraller, snäckor och
annat smått. I allmänhet var det gott om barn i de små hemmen,
.:barn som från sina tidigaste år härdats till såväl kropp som själ, ty
deras fostran var sträng, och tidigt fingo de lämna sitt bidrag till
« familjens uppehälle. Med starka band bundos de till hemmet och
familjen, band som aldrig lossnade, även om de gamla slutat sin
vandring. Jag minns båtsman Zetterkvist i Sättra i Gärdslösa. Han
hade en son, den rikt begåvade lektor Zetterquist i Växjö. Under sin
studietid och även sedan han tagit graden följde han med sin far den
en halv mil långa vägen ner till Bägby sjöbodar för att lägga ut sill-
garnen. Natten över lågo de på sina halmfyllda britsar i sjöboden för
att vid 3-tiden på morgonen sticka till havs i sin rankiga båt och
hämta nattens fångst. Återkomna till land blev det att bena (plocka)
av fångsten, hänga upp näten på ställningar eller breda ut dem på
den med kort gräs bevuxna planen vid bodarna och sedan med fyllda
skäppenkorgar vandra hem till Sättra. Så länge det lilla trevliga båts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
