- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXVIII. Bland ryttare, knektar och båtsmän i Kalmar län på Indelningsverkets tid (1940) /
72

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

U2

trodde förståss att vi skulle kapseja.” Men när det berättades för
mina föräldrar blev det till min stora besvikelse slut med mina eska-
pader med min gode vän Eklund. När jag sist sammanträffade med
honom var han sig lik som i ungdomens år, fast kanske ännu pam-
pigare i sin präktiga sälskinnsväst med blanka mässingsknappar. |
Han är en av de sista på skansen, men han tycks som eken ännu/
kunna motstå årens påfrestningar och än i dag seglar han som i ung-
domens år.

Brodd var ett vanligt båtsmansnamn och det representerade fyra
generationer, Brudd-Danjel, Brudd-Lassen, gamle Brudd i Tallen,
samt den då tjänstgörande Brodden, som i folkspråket blev Brudden.
Gamle Brodd i Tallen hade sin historia eller kanske rättare hans son,
teol. stud. Wahldorff, vill jag minnas han hette. Han blev dock aldrig
det hans föräldrar och han själv under armod och försakelser strävat
efter. Men gubben Brodd fick ändock glädjen att höra sonen en jul-
otta frambära frälsningens budskap. Men det mörknade på levnads-
stigen för båtsmanssonen, han blev dyster till själen, innan den slut-
ligen omtöcknades.

Mången vinterkväll har jag som barn suttit och lyssnat i båtsmans-
hemmet på de gamlas berättelser om tider långt tillbaka, berättelser
som de fått som barn av sina föräldrar. Blåste det ute och yrde snön
mot fönster och slog ned i stora spisen, kändes det ändå lugnt där-
inne medan den något urvattnade strömmingen eller torsken halstra-
des på glöderna. Det var inte i alla hemmen på Malmen man varit
så omtänksam så man samlat tillräckliga förråd av torsk och sill,
men havet kan vara givmilt. Där fanns gott om säl, och dess kött,
om. det tillreds ordentligt, är ej att förakta.

En romantisk historia från en sådan afton i en båtsmansstuga vill
jag avsluta min artikel med.

I en av socknarna på västra Öland bodde en båtsman, som även seglat med
kofferdister till många främmande länder. Han hette Olof Lundberg. I bör-
jan av 1800-talet seglade han med tyskar under flera år, varunder han lärde sig
deras språk. Då han kom till Bristol, mötte honom äventyret. Där låg näm-
ligen ett skepp, som med förseglade order skulle segla ned till Medelhavet.
Vid denna tid var det farligt att företaga sjöfärder på detta vatten, ty Bar-
bareskstaterna gjorde havet osäkert genom ett systematiskt utövat och av
regeringarna legaliserat sjöröveri. Flertalet av Europas sjöfarande folk nöd-
gades friköpa sig från detta sjöröveri genom att erlägga formlig skatt till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:16:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/28/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free