Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SA Ar Gr rf Ne Skirner Bod ton BORG BN
Ett stycke allmogepoesi
NNU HAR DET INTE DAGATS ÖVER BYARNA, VINTER-
Å mörka ligger ännu tungt i den tidiga morgonen och sveper
kring gårdar och hus; men det är ändå liv på gårdarna, det
lyser ur springan vid logdörren, och det hörs dån därinifrån i en egen-
domlig takt — det är ottetröskningens timmar. Det vilar en egendom-
lig högtid över logen i denna stund, då årets gröda tröskas till spann-
mål. Den är det lantliga arbetsårets klimax, tröskningen, och snart
gå kvarnlassen i väg till husbehovs- eller tullkvarnen, väderkvarnen
eller vattenkvarnen.
”I Basebo hade de för sed att tröska både otta och dag tillsammans
och driva på därmed av alla krafter, ty alla skulle sluta till jul, och
ingen ville vara den siste. Därföre stego de alltid på logen kl. 1, var-
för soldaten Sejser kallade det ”kungsskjuts”. Men somligstädes hade
de en annan sed, att tröska bara otta, och stego därför på logen kl. 4
varje morgon, och medan det dagades rustades om i ladugården och
med varjehanda, ty tjänstepigor och döttrar stodo på logen lika med
drängar och söner. Sedan på dagen gjordes andra göromål, och på
detta sätt varade tröskningen hela vintern och somligstädes ända in
i mars månad” — så berättar byskomakaren Jonas Stolt, när han
kommer in på tröskningskapitlet. Och när Stolt kring 1880 nerskriver
sina minnen och summerar vad som faller honom besynnerligt då mot
förr, talar han också om de ljud som tystnat i bygden, däribland ”de
muntra bullrande trösklogarna”, som då på allvar efterträtts av
tröskverken.
Det är en träffande iakttagelse av gamle Stolt, detta om livets och
arbetets olika ljud, som tystnat i bygden — byskomakaren var själv
musiker och måste ha haft öra för ljud och rytm omkring sig, för
slagans sång på logen, för vällingklockans ljud, för kärrhjulens gnis-
sel, för bjällror och skällor, för fåglars och andra djurs läten. I de
7; | 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
