Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILNGOÖ 0006 IE LATE ERE 0
Två herrgårdar som elden härjat
beständigt; mycket av det är utsatt för ett ständigt hot, plöts-
liga katastrofer eller långsam förödelse. Museimännen, som ha
att vakta och vårda sådant som samlats i museerna, veta vilken stän-
dig vaksamhet som kräves för att säkra föremålens bestånd. Forn-
vårdaren vet hur för varje år de fasta fornlämningarnas antal för-
minskas. Folkminnesforskaren känner till med vilken hast relikterna
av gammalt folkliv försvinna. Även den hävdvunna landskapsbilden
förändras hastigt.
Mest äro de kulturhistoriska byggnaderna i stad och på land un-
derkastade förändringens lag, ty i flertalet fall måste de tjäna levan-
de praktiska ändamål. Många byggnader, särskilt i städerna rivas för
att ge plats för nytt.
Och därtill kommer eld och brand, som tar sin tribut för vart år
som går. Det är med saknad som vi här erinra om två herrgårdsbygg-
nader i vårt län, som under de senare åren på detta sätt skattat åt
förgängelsen, båda av historiskt och estetiskt intresse och värde:
Vinö i Lofta socken, Låckebo i Målilla socken.
I september 1938 nerbrann till grunden huvudbyggnaden på Vinö.
Den var ett reveterat tvåvåningshus under brutet tak, uppförd av
häradshövding Liljenstolpe kring 1790, och kring 1840 försedd med
envånings platta tillbyggnader vid gavlarna, s. k. pocher. Dessa
pocher, liksom reveteringen och pilastrarna, gåvo fasaden karaktär
av empir, och mästaren till denna ombyggnad var den i Tjustbyg-
derna under Karl-Johanstiden verksamme byggmästaren Jonas Jons-
son. Tillsammans med de på samma sätt behandlade flyglarna, med
den gamla ståtliga vegetationen och med ett underbart vackert läge,
utgjorde Vinö-byggnaden något av det vackraste i Tjust. Och i bygg-
nadens inre funnos märkliga rester kvar av den ursprungliga 1700-
talsinredningen. Hallar och trapphus voro av sträng klassicistisk typ
Cd
| / ÅRT KULTURARV ÄR INGENTING, SOM VI ÄGA FÖR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
