Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jönköpings läns 15 och Kronobergs läns 12. Tillverkningens storlek
fördelade sig då så, att Kalmar län överlägset ledde med sina 86653
skeppund mot 5400 och 3365 för resp. Jönköpings och Kronobergs län.
Vid 1700-talets mitt funnos, huvudsakligen i norra Kalmar län, ock-
så ett tiotal masugnar!) nio knipphamrar?) och några gjuterier.
Att länets järnindustri nådde en sådan blomstring berodde sålunda
till mycket stor del på upptäckten av järnmalmsförekomster i Tjust-
bygdens berg. Man behövde nu inte enbart använda sig av sjö- och
myrmalm, som gav sämre järn, eller av införd bergmalm, utan denna
kunde hämtas från egna gruvor. Dessa gruvor innehöllo också både
magnetit och blodstensmalm. Sålunda togs båda dessa sorter ur Gul-
lebo gruvor (Gärdserums s:n) till masugnarna i Överum, Toverum,
Spårbacka och Forsaström. Stenebro malmfält (Ukna s:n) levere-
rade malm till masugnarna i Tovehult, Ed, Ankarsrum och Överum
och denna uppges ha varit mycket järnrik. Ända till Finspång levere-
rades malm därifrån. Ankarsrums bruk hämtade också sin råvara
från Åldersbäck (Västrums s:n) och Olofsrum (Lofta s:n), där bryt-
ningsrätt förvärvats. Dessutom togs dock mycket malm från Utön
(Stockholms skärgård) eller Sjösa (Södermanland) m. fl. gruvor,
vilka tillhörde den de Bescheska koncernen. Därvid tillsattes 14 berg-
malm till den övriga malmen. Bland Tjustbygdens gruvor kunna ock-
så nämnas Gladhammars, där man först utnyttjade järnmalmsföre-
komsterna men snart måste upphöra därmed, då bergarten var allt-
för ”förorenad” av koppar. Senare började man i stället taga vara
på kopparn. I början var det sålunda ortsbefolkningen, som utnytt-
jade Gladhammargruvornas rikedomar, men under 1600-talets för-
sta år fingo västerviksborgarna rätt till brytningen. De voro dock
föga förfarna i detta näringsfång och måste snart avstå privilegiet
till några holländska bergsmän. Snart togo åter ortsborna brytningen
1) Forsaström (Gärdserums s:n), Överum (Lofta), Ed, Tyftingemar och
Tovehult (Västrum), Spårbacka (Locknevi), Storebro (Vimmerby), Hagels-
rum (Målilla), Hornsö (Långemåla) och Pauliström (Karlstorps s:n, Jönk. 1.)
2) Almvik (Törnsfalls s:n), Hörtingerum och Tovehult (Gladhammar).
Björnhuvud (Västrum), Virbo (Misterhult), Flerohopp (Madesjö), Axelsham-
mar (Misterhult), vid Gladhammars gruvfält samt vid Gunnebo.
; ig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
