- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXX (1942) /
18

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om hand och därefter avlöste gruvidkarna varandra i tät följd!) Från
1777 börjar man i Gladhammargruvorna också bryta koboltmalm,
och platsen blev länge vårt lands förnämsta koboltgruvfält.

Under 1800-talet nedlades gruvorna en efter en, på grund av att
malmtillgångarna började tryta och mot 1800-talets slut utnyttjades
endast en del av Gladhammars gruvor och Solstads koppargruva.
Den senare ligger alldeles vid stranden SO om Solstadström och då
den till slut nådde mycket djupt under havsytan, blev det alltför svårt
att hålla vattnet borta. Genom överskjutningar i berglagren ha också
malmgångarna. brutits sönder och delvis förskjutits ut under havs-
ytan i Gåsfjärden, varför tillgången ej var så stor. Vid Solstad gruva
tillämpades år 1864 för första gången i Sverige metoden att utvinna
koppar på ”våta vägen”. Genom oerhörd forcering av driften av-
sänktes gruvan på en kort tid till 336 meters djup, varigenom den
länge förblev vårt lands djupaste gruva. Gruvan ägdes vid denna tid
av ett engelskt bolag. År 1877 nedlades driften, men har senare upp-
tagits för en kortare tid.

Det är dock givet, att länets egna järnmalmstillgångar ej skulle
räcka till i längden, och förordningen av år 1739, som stadgar, att
sydöstra Sverige skulle få hämta malm från Bergslagen, innebar en
lättnad i detta avseende. Vid sökandet efter nya fyndigheter gjordes
ständigt inmutningar, sålunda 1866—70 ej mindre än 110 för guld,
bly, nickel, kobolt, koppar och järn, men resultatet blev mycket
magert.

Det var emellertid inte bara upptäckten av malmfyndigheterna,
som gav upphov till de stora framstegen inom järnbruksdriften under
1706-talet i Tjust och Sevede. I det föregående har framhållits att
vattenkraften och skogen där utgjorde goda naturliga förutsätt-
ningar. I stor utsträckning orsakades denna uppblomstring inom in-
dustrien också av det rådande ekonomiska modesystemet, merkan-
tilismen. Ofta gick man därvid så långt att man ej alls beaktade de
geografiska förutsättningarna, vilket i längden kom att hämna sig.

Bland mera bemärkta namn, vilka spelat stor roll i Kalmar läns
brukshistoria, kunna nämnas de Besche (Ankarsrum, Överum m. fl.),

1) Anläggningarna i Gladhammar finnas återgivna på en av H. F. Lybecker
1636 upprättad karta, som beskrives av Carl Sahlin i ”Med Hammare och
Fackla” 1934.

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:16:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/30/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free